Göteborgsposten – 14 augusti 1874, sida 1

skall på domedagen lika lätt finna honom i Monte Rosas bergsklyftor, som om han låge i Zermatts kyrkogård. Denna åsigt delades äfven af de öfriga, och sällskapet återvände till hotellet, dit man hann tillbaka på aftonen. Nästa morgon begåfvo sig vägvisarne tillbaka till Zermatt, åtföljda af Huplick, som förde med sig Dane Conyers reseffekter. Det blef naturligtvis en officiel undersökning rörande den förmodade olyckan, men denna undersökning varade ej länge. Huplick fick berätta sin historia för myndigheterna i staden, de två uppassarne, som Conyers mött i det ögonblick han anträdde sin bergsvandring, uppgåfvo, att de bedt den unge engelsmannen skaffa sig vägvisare, men fått till svar, att han kände berget fullkomligt väl och ej behöfde vägvisare. Conyers kappsäck undersöktes, men i den fanns ingenting som kunde tjena till vägledning rörande den förlorade mannens historia. Sedan undersökningen vär slutad, begärde Huplick att utbekomma sin husbondes effekter för en viss tids tjenst. Denna begäran bifölls ej. Keppsäcken togs i förvar af myndigheterna, ifall någon slägting till den omkomne möj: ligtvis skulle komma och göra anspråk på den. Huplich qvarstannade några dagar i Zermatt och återvände derefter till Geneve. va Hans första besök gällde postkontoret. Han fann ett till sig adresseradt bref, hvars utan skrift var skrifven med förvänd stil. Då han öppnat det fann han, skriina med samma förvända handstil, blot orden: Allt väl. För öfrigt funnos hvarken datum, underskrift elle sfsändningsort. Detta var det mellan honom och Conyers öfverens komna sätt, hvarpå Conyers skulle låta höra af sig frår första poststation han kom till i Italien. Huplick för störde brefvet och begaf sig till en tidningsbyrå i Genåve