Göteborgsposten – 14 augusti 1874, sida 1

från trycket utgifver densamma flera gånger i timman. Men vi återgå till det ämne, som detta bref närmast är afsedt att behandla. Det var ej dag, det var ej natt, det vägde mellan båda, då jag i morse vaknade och skyndade att förvissa mig om hvad man i fråga om väderleken hade att förvänta, och allt såg ganska lofvande ut. Redan vid åtta-tiden på morgonen började menniskoskaror att draga sig ned emot jernvägsstationen, från den snedt emot belägna värdshuslokalen, Rullan kallad, flaggades högtiden till ära, solen sken så vänligt på sästet och allt började så småningom antaga en festlig prägel. Klockan straxt efter nio hördes ångpipans ljud och omedelbart derefter ångade extratäget från Stockholm förbi, som förde kongressmedlemmarne, hvilka, uppgående till ett antal af omkr. 600, voro inrymda i några och tjugo första och andra klassens vagnar. Genom välvilligt tillmöteskommande från vederbörande jernvägsstyrelses sida hade man lyckats utverka sig tillstånd att för färden till Gamla Upsala få begagna den ännu ej för trafiken upplåtna Upsala—Geflebanan och till följe bäraf behöfde ej något uppehåll göras vid Upsala station, så att de der nu församlade endast fingo tillfälle att i förbifarten betrakta och helsa de resande, bland hvilka bemärktes en hel del ur kupgerna vetgirigt uttittande damer. Då jag några dagar förut haft tillfälle att under omedelbart hägn af löjtnant J. Hagdahl, hvilken, sjelf en varmt intresserad fornforskare och samlare, ledt arbetet med utgräfningen af Freys hög, taga densamma i skärekådande, brydde jag mig ej om att nu begifva mig ut till Gamla Upsala, men är dock i tillfälle att redogöra för hvad som der tilldrog sig. Vid tågets ankomst debarkerade passagerarne vid en för tillfället uppförd platform och tågade med riksantiqvarien Hildebrand i spetsen till den utgräfda högen, hvilken, jemte de fynd som i densamma blifvit gjorda — synnerligt värderika annat än genom sin ålder voro de ej — togs i betraktande utoch invändigt, dervid föredrag på fransyska samtidigt höllos af riksantiqvarien B. E. och amanuensen H. Hildebrand, den förre placerad vid stenkumlet inuti högen, den senare vid yttergränsen. Förodragen asfhandlade hufvudsakligast de rön löjtn. Hagdahl under gräsningen gjort samt förklaringar rörande de olika jordlagor, hvaraf kungehögen visat sig bestå. De äro ej små, dessa tre vid hvarandra belägna högar och en person, som. roar sig med statistiska och andra beräkningar, har funnit; att en dylik hög efter i våra dagar gällande arbetslöner, ej skulle; kunna åstadkommas under c:a 11,000 kronor. Jag känner ej de grunder, hvarpå han. baserat sin kalkyl, och tillägger derföre orden: relata refero. Sedan öfriga högar blifvit besedda och från spetsen af desamma mjödhornet tömts, anträddes återfärden, hvartill användes ett från Upsala utsändt lokomotiv, alldenstund på den enspåriga banan den tör afresan begagnade ånghästen ej kunde frånoch förspännas. Straxt före kl. 11 ångade tåget in på Upsala bangård under en frisk marsch uppstämd af den här placerade musikkåren från Uplands regemente och sedan tåget stannat helsades de resande med en sång så utförd, som endast studentsångare, nej, endast Upsala studentkårs sångare kunna åstadkomma den. Att stämningen härigenom genast blef den rätta, behöfver väl kyappast att sägas. På planen utanför stationshuset, hvarest en stor fyrkant af den tillstädesvarande mycket talrika menniskomassan var bildad och der ordningen på bästa vis underhölls af uniformerade poliskonstaplar — inom parentes må såsom en egendomlighet bemärkas, att under den tid jag här vistats, jag ej förut haft tillfälle se någon sådan — samt bland studenterna utsedda älekvärda och påpassliga marskalkar, helaades de resande på fransyska af professor Mesterton, hvarefter det gigantiska tåget, nu ökadt med studentkåren och de som antecknat sig till deltagande i den af Upsala stad gifna festen, sattes i rörelse. Främst tågade studentkårens och de olika studerande nationernas fanor, så studenter, derefter musiken, så främlingarne, sångarne och öfriga festdeltagare; tåget böljade fram genom Stationsgatan, Kungsängsgatan, Stora torget, Drottninggatan upp tör Carolinabacken till Botaniska trädgården, öfverallt från fönstren beskådadt af älskvärda damer och på gatorna helsadt af tusentals åskådare. Anblicken då denna lifvade och festligt stämda menniskomassa tågade upp för backen vid Carolina Rediviva med denna ståtliga byggnad till fond och de vackra trädgrupperna till kulisser, skall jag aldrig förgäta!