Göteborgsposten – 13 augusti 1874, sida 2

hans eget uttryck, hvarken frisinnade i sina känslor eller katoliker till sin religion och att deras förnämsta afsigt i att understödja honom var att befena honom som ett verktyg till förstörande af den yrka, af hvilken ban säger sig ännu vara en medlem. TIill detta hans missnöje med sin ställning kom nu äfven något annat. Genves förtattning, isynnerhet efter dess förändring genom lagarne af sistl. april, gifver åt den verldsliga myndigheten, representerad af stadsrådet, stor makt och myndighet i religiösa ting och sätter alla andliga korporationer i ett beroende förhållande till staten. Harigenom har undervisningsministern erbållit nästan lika stor myndighet i andliga frågor som den påfven påstår sig ega rätt att utöiva öfver alla katoliker. Pater Hyacinthe har mer än en gång protesterat mot att ställas under ofelbarheten bos hr Antoine Carteret (undervisningsminister och fritänkare) och hans vänner, och han har tillochmed uttalat en starkare gensägelse mot denna, än emot den påfliga ofelbarhet från hvilken han flyktat. Dessa tvenne omständigheter samverkade att göra hans ställning som katolsk kyrkoherde i Gnåve odräglig ; och eftersom de hotade att bli ännu värre i en framtid, löste han svårigheten genom att taga afsked. I sin skrifvelse derom till stadsrådet säger ban, att ban kom till Geneve i afsigt att medverka till en reform af den katolska kyrkan, icke till hennes störtande, och att han ibland kantonens frisinnade katoliker funnit ett inflytelserikt parti, som hvarken var frisinnadt eller katolskt. Pater Hyacinthees afgång skall vara ett allvarsamt hugg mot den religiösa rörelse, med hvilken ban förenat sig. Kortligen, talrika tecken visa sig till den sekts upplösning, som han grundat. De främsta orsakerna härtill äro den påfviska myndighet, fom den, borgerliga myndigheten vill utöfva, och det inflytande som de liberala eller fritänkarne utöfva. Vära läsare, som följt oes i våra anmärkningar mot den rörelse som pågår i Europa mot katolska kyrkan och vill ej blott hennes utan äfven hvarje kyrkas fullständiga underkastelse under staten, skola i pater Hyacinthes åtgärd finna första bekräftelsen på vår förutsägelse, att denna rörelses utveckling kommit i skef riktning. Det, som nu skett i Gånve, skall nog komma att upprepas äfven i Tyskland, hvarest också ett frisinnadt katolskt samsand, gammalkatoliker, bildats. I sin ifver att frigöra sig från den påfliga ofelbarheten och myndigheten har detta samfund blindt kastat sig under statens fötter. Men sedan det nu väl frigjort sig från Rom, skall det, likasom Hyacinthe, i sin ordning resa sig mot den ofelbara statsmyndigheten, kännande att förtrycket blott öfverflyttats från en organisation till en annan. Vi hade knappast vågat tro, att vi så snart skulle få se vår åsigt besannad. För en verklig andlig frihets skull lyckönska vi de katolska landen till att möjligen få sina ögon öppnade genom pater Hyacinths steg. : Telegram från Frankrike har meddelat den oväntade nyheten, att marskalk Bazaine kunnat fly från sitt fängelse på ön S:t Margnurite. Alldenstund vi ännu icke känna de närmare omständigheterna, böra vi nöja oss med att sinregistrora faktum. Men med kännedom om denzgåtminstone till instruktionen stränga bevakning, marskalken varit underkastad, kan man ha rätt till den förmodan, att en del af garnisonen varit mutad, så att bevakningen varit slapp. Det är väl förtviflan öfver att icke ha knnnat utverka mildring i marskalkens behandling, hvilken skall med hvarje dag hafva mer nedtryckt honom, eom drifvit hans hustru och vänner att förmå honom till att fly. Hvart han än tager vägen, ekall han sannolikt icke blifva af någon politisk betydenbet. Han och Rochefort skola hvar i ein stad kunna egna sig åt författandet at sorgeqväden öfver förgängligheten i maktens glans och öfver menniskornas otackeamhet. Thiers skall hafva insjuknat efter sin ankomst och nödgas hålla sig på sina rum. Redan före nationaltöreamlingens skilsmessa var undersökningen angående de bonapartiska parti-umtriebeelutad, och regeringen hade i sin ego alla nödiga aktstycken, hvilka skola starkt komprometterat såväl Rouher som andra bonapartiska deputerade. En del tidningar klaga öfver, att saken icke bragtes inför församlingen innan dennas akilsmesaa, och de framkasta ganska skarpa beskyllningar mot regeringen, som synes för sin del hafva lagt hela saken ad acta. Från Lourdes skrifves till Corresp. Havas följande för vår tid betecknande notis: Msgr Peyramale, protonotarius apostolicus, pastor för härvarande församling, har till hela landets presterskap uttärdat ett upprop om att lemna bidrag till återuppbyggande af stadskyrkan. Kommunalrådet har till ändamålet anslagit 100,000 fros. Vår nåde-ort skall således riktas med en ny monumental byggnad. Sedan den första valltärdstiden har vår lilla stad svingat sig upp till en elegant stad, der hoteller, kloster och villor rada sig intill hvarandra; hvem skulle kunnat tro att den lilla tiggarungen Bernadette skulle kunna bli orsaken till så stora verkningar. — Det var för Bernadette, som den hel. jungfrun visade sig och genom hvilken Lourdes blifvit en vallfärdsort. Prinsen af Asturien, exdrottning Isabellas son, har slutat sina studier i Wien och skall om några dagar begifva sig från Frankrike till England, för att besöka dervarande militäranstalter. Hertigen af Sesto samt artilleriofficeren öfverste Valesco och grefve Mira Sol åtfölja honom. Öfverste Valesco var en af medarbetarne på Napoleon III:s ÅJulius