Göteborgsposten – 13 augusti 1874, sida 2

som händt en lord, ekulle tidningarne ha haft berättelsen derom redan för en vecka sedan. Låtom oss se hvad de säga. Bedrägeriet torde ha blifvit upptäckt. Nej, här är det. Han läste följande: Förfärlig olyckshändelse på Monte Rosa. En varning för resande. Den 23 sistlidne månad försökte en ung engelsman med betjent att utan vägvisare bestiga Monte Rosa. Uppstigandet gick lyckligt, men en snöstorm utbröt under nedstigandet och den unge mannen förlorade fotfästet och föll ner i en afgrund, benämd Djefvulsskorstenen och vil tusen fot djup. Betjenten gick tillbaka till hotellet, men mörkret hade redan inbrutit och stormen tilltagit, så att man ej kunde få någon vägvisare för att besöka olycksstiället den dagen. Följande dag begaf sig ett parti vägvisare från Zermatt, och ett skärp efter den olycklige mannen upptäcktes vid skenet ef facklor, der det hängde på en framskjutande klippa åtskilliga fot under mynningen. Skärpet måste ha fastnat vid klippspetsen, då den olycklige mannen i fallet for förbi den. Intet försök gjordes att återfinna kroppen, alldenstund ett sådant försök måste ha varit gagnlöst. Den unge mannens namn var Vane Conroy. Han var fattig oeh utan slägtingar. Conyers satt en stund tankfull efter läsningen häraf. — Godt! godt! mumlade han, då han slutat. Och det der namnet Vane Conroy, det är ganska slugt uttänkt. Det är tillräckligt likt mitt namn för att Beryl skall tro det vara ett tryckfel, ifall hon händelsevis skulle få se den tryckta berättelsen, och ingen, som känner Dane Cenvers skulle kunna misstänka, att med detta namn monades mitt. Huplick är en slug hund. Allt skall lyckas. Jag skall bli earlens arfvinge. Vid denna tid har Huplick bragt Beryl den sorgliga nyheten, ett hon är onka. Ha! ha! ha! Jag undrar, om hon tviflar på hans uppgift? Jag undrar, huru hon tager hans historia? (Forts.