Göteborgsposten – 13 augusti 1874, sida 2

tjeut men utan vägvisare företagit sig att bestiga berget, sade värden. Uppstigningen gick lyckligt, men snön förblindade honom, då han, gick ner, det började blåsa häftigt, och han förlorade fotfästet och föll hufvudstupa ner i Djefvulsskorstenen. Man skall aldrig mer få se hans kropp. Hans betjent är utom sig af sorg, och ett sällskap skall begifva sig upp till Zermatt för att besöka stället, der olyckan timade. — Om menniskor äro så dumdristiga, få de vanligtvis plikta för det, sade Conyers, i det han tog en andra kopp kaffe. Hvad var den unge mannens namn? — Jag vet ej, min herre; jag hörde det ej. Hans död skall bli ett hårdt slag för huns vänner. Jag undrar, om hen efterlemnat hustru. Conyers slutade i allt lugn sin frukost, betalte sin räkning och återtog efter en kort stund sin vandring. Som han sagt sig vara fattig, tyckte han att det ej gick an att taga skjuts. Han anlände före aftonen till Vanzone och stannade på ett litet värdshus. Nästa dag gick han till Vogogna. På tredje dagen uppnådde ban Lago Maggiore. Samma deg sökte han upp en afskild plats, tog af sig lösskägget och peruken och gjorde några andra förändringer i sin toilett. Denna natt stannade han i Pallanza. Återstoden af resan var lätt. Han kom till Genua tre dagar senare och begaf sig derifrån med en ångbåt, som nästa dag afgick till Marseille. Nära en vecka efter sin afresa från Genua anlände han till Paris och tog rum i Hötel Meurice. Han åt middag och begärde derefter att få se tidningarne för de sista fjorton dagarne. Man bar dem till honom, och han började leta igenom notisafdelningarne. Snart fann han hvad han sökte, men först i ett af de sista numren. — Hvad det dröjde länge för den nyheten att komma till Paris, tänkte Gonyers. Hade det varit en olycka,