Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 2

— Gör mig till earlens arfvinge, Huplick, och ni skall bli betjent åt mig så länge ni lefver med tre gånger er nuvarande lön. Huplick smålog. — Jag hyser ingen åstundan att bli betjent i hela mitt lif, sir, ej ens åt en earl. Ett nätt familjehotell i vestra delen af London med vil möblerade rum sknlle vara någonting, som jag kunde finna lockande, Femtusen pund kontant då den nuvarande earlen dör, och ni skall ärfva hela hans förmögenhet, sir. — Ni fordrar ej litet. Och hvad skulle ni göra för mig på sådana vilkor? — För alltid befria er från er bustrus anspråk! var det svar betjenten framhviskade. För alltid, sir! Ni kan resa tillbaka till England såsom ungkarl, vinna earlens tillgifvenhet, och då han faller ifrån skall ni stiga direkte upp på den plats han innehar. — Huru kan detta låta sig göra? Betjenten började utveckla sin plan, som var iufernaliskt sinnrik. Conyers gillede den fullkomligt. I öfverensstämmelse med denna plao ekref ban nästa morgon till Beryl det bref vi förot omnämnt, och bvari ban omtalade sitt beslut att besöka Matterhorn och sin afsigt att bli borta en vecka eller tio dagsr. Och samma dag som han skref brefvet begaf han sig verkligen till Zermatt, hvarifrån utflykter företogos till Matterhorn. Huplick var med honom.