Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 2

AOAIIIsAOIAAOLLAAALAAcÄc— det vid Wottern belägna, af Gustaf I uppförda slottet Wottersborg, vi åtminstone utifrån sått taga i skärskådande samt fått oss utpekadt det fönster från hvilket den olycklige hertig Magnus i ett anfall af vansinne störtade sig i sjön, fortgår färden till Motala. Här stiga vi i land för att bese trakten, så pass grundligt som tiden medgifver taga det storartade etablissementet Motala mekaniska verkstad i skärskådande, utbyta ett handelag med dess förekommande chef kapten Unge, i förbigående etanna vi en stund vid den store Platens graf samt efter en berrlig promenad invänta vårt fartyg vid Borenbult och här uppträda som gåpåare. Resan härifrån till Söderköping erbjuder en oasbruten följd af tjusande taflor, dem ingen penna förmår skildra, ingen pensel att återgifva. Här och hvar är kanalen så smal, att man tycker att man skulle kunna med ett enda skutt förflytta sig i land, och på dessa ställen påträffas alltid en skara bondpojkar, hvilka till en clowns färdighet uppdrifvit förmågan att stå på näsan, sporrade under lärotiden af tanken på att i sinom tid af gilmilda kanalfarande undfå belöning i klingande valuta för sin skicklighet. Långa sträckor kunde dessa eqvilibrister löpa längaides med fartyget och det var sannerligen ej något ledsamt skådespel att se pojkarne slåss om de slantar, som kastades till dem på kanalbanken. På näsan ställde sig det unga lag — Att mynt förvärfva var ju enda fanken — Det dylikt folk ej händer hvarje dag, Att hemta penningar direkt från banken. Under färden genom Bergs slussar, hvartill en rundlig tid åtgår alldenstund fartyget här måste knoga igenom 15 slussar för att komma från sjön Boren till Roxen, har man god tid att aflägga ett besök vid det i trakten belägna Wreta kloster, hvara grundmurar räkna den respektabla åldern af närmare 750 år och hvarest förefinnas flera gamla konungagravar, eåsom Inges och bans drottning Helenae, Ragvald Knapphöfdes, Waldemar B:rgerssons w. fl. Jag kunde ej motstå frestelsen att teckna mitt namn på en af det gamla templete murar: Invid en bigtstol, der i forna dar Helt viest blef uppsändt månget pater noster, För efterverlden in jag ristat har Mitt namn uti en vret af Vreta kloster. Under den fortsatta firden upprullas oupphörligt i de mest prakifulla naturtaflor, hvilka, synnerligast då, som nu var fallet, da begjutas; af .sommarsolen, som nu allt mer och mer sänker sig mot vester, framkalla ett sörgätligt intryck. Så fortgår färden tills nan vid midnattetid passerar Söderköping och amtidigt kommer ut i Östersjön, då man kan rona sig några timmars hvila, för att vid upptigandet nästa morgon tjusas af nya herrlia vyer, de der i rikt mått erbjuda sig unler färden mellan Mälarens otaliga lötbevuxia tbolmar och skär, och nästan bländad af enna rika naturprakt väckes man efter att a vil Södertelje måst beundra den färdighet ringle-gummorna uppnått ifråga om att i derarande eluss äntra fartyget (en manöver, som, nom parentes sagdt denna gång blef ganska abringande för gumm orna) — till medvetenet om att resans mål är nära förestående, å nu Stockbolms kyrktorn börjar dyka upp fjerran och svart glider ärgaren in i hufudstadens hamn och man stiger i land vid iddarholmen medförande minnet af en resa, om väl torde få räknas till de angenämaste, an gerna kan företaga.