Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 2

———— salska, ljugande, hycklande bedragerskan. Läs detta och uttala aldrig mera hennes namn i min närvaro. Han lemnade earlen af Hawkhursts bref åt sin betjent, som läste det ifrigt. — Således skall ni ej bli någonting mer än earl, sir, utbrast betjenten då han slutat. Ni får bara skalet och den andre unge gentlemannen får dess innehåll. — Earl med hundra pund om året, sade Conyers hånfullt. Just en vacker peer. — Men mrs Conyers skall bli rik. Ni sade mig ju sjelf, sir, före ert giftermål, att hon skulle ärfva en rik onkel i Surrny, och att ni skulle göra riktig lycka genom ett giftermål med henne. — Jag trodde så då. Men hennes onkel ville ej erkänna henne. Han vill ej gifva benne en enda penny. Hoa är lågboren. Och hon är min hustru. Jog har just gjort en vacker marknad. Huplick började anse sin unge husbonde såsom Beryls offer. Han var under en stund tankefull och öfvervägde förhållandena sjelf. Slutligen reste han sig upp, gick på tåspetsarne till dörren och blickade ut i förstugan. Derefter trädde han åter in, låste dörren efter sig och gick fram till sin husbonde. — Mr Conyers, sade han hviskande, hvarföre ger ni allt förloradt? Hvarföro ser ni ej era egna fördelar till godo? Conyers stirrade på honom. — På hvad sätt? frågade hän kort. — Jag kan gifva er en ide, sir. Ni bar tre veckor eller mera att arbeta på, och på tre veckor ken mycket uträttas. Mrs Conyers är ung, oerfaren och alldeles utan vänner. Det bör vara lätt att leda henne, och ingen kan komma och gifva henne råd och bistånd. Om jag blefve väl. betald, så tror jag, att jag skulle kunna hitta på en plan, hvarigenom ni skulle komma i besittning af arfvet efter earlen af Hawkhurst,