tr Dm29q—— tydlig inkomat och visade derför icke det intresse för tidningarnes snabba utbredning som förut; de tvärtom kunde lägga vissa hinder i vägen, allmänheten till men, om icke extra betalning gafs dem, hvarigenom då fördelen af tidningsstämpelns borttagande blef i ekonomiskt hänseende ingen. Åtskilliga talare uppträdde nu och uttalade sig i ampla loford ötver postverkets tillmötesgående i denna sak och sade, att pressen borde med högt erkännande lägga i dagen, att den satte värde på de genomförda reformerna. Särskilt viteordade hr Hedlund den ordning och snabbhet, med hvilken reformen genomförts i Göteborg, der intet hindrande inträffat, utan tvärtom tjenstemännen gjorde allt för att gå billiga önskningar till mötes. Det var rätt fägnesamt att höra dessa från olika håll sramstälda lofordanden öfver postverkets nuvarande utveckling. Men äfven andra röster höjdes. Bland andra framhöll en tidningsutgifvare från Norrland, hr Hedvall, att han för sin del mött många svårigheter, ehuru de nn till största delen athulpits. Han skildrade på ett ganska humoristiskt sätt den vånda, hvari en redaktör befann sig, då han, såsom förhållandet varit med tal. sjelf, under hela åtta dagarne stälts på svält för sitt blad, utan att någon främmande tidning kom honom till handa, fastän han i god tid prenumererat. Han hade i denna bedröfvelse, hvilken för öfrigt lätt låter tänka sig, måst telegrafera till grannstäderna och bedja dervarande redaktioner att skicka i bref sina tidningar för att den olycklige redaktören måtte kunna få något att fylla sitt blad med. En annan tal., hr Gumeelius, fann den närvarande anordningen innebära så ringa fördel emot förr, men stora olägenheter, att han vore frestad önska tidningestämpeln återinförd. Debatten ledde emellertid icke till något annat resultat, än att saken hänsköte till redaktionskomiten, som i dag skall inkomma med ett formuleradt förslag, hvars anda dock är gisven på förhand, i det att majoriteten af komitens eller utskottets medlemmar stå på den sida, som vill ett offentligt erkännande från mötets sida af poststyrelsens stora förtjenster. Samma utgång fick äfven trågan om korsbandsförsändelaer, i afseende på hvilken dock lifliga önskningar uttalades, att portot måtte nedsättas, liksom ock det hopp uttrycktes, att poststyrelsen måtte gå i författning om sådana konventioners afslutande med Amerika och England, att portot för tidningar ansenligt nedsättes, på det våra i Amerika bosatte landsmän måtte få tillfälle att hålla sig tidningar från fäderneslandet. Hr Hedlund upplyste, att han. sänder flera nummer af ein tidning till Amerika utan någon prenumerationsasgift, emedan han anser sjelfva portot vara alltför dyrt för åtekilliga antagligen mindre hemedlade landsmän. Å Det sista ärendet, som på förmiddagen föredrogs, var ett af hr Zandera från Norrköping väckt förslag, att en svensk publicisttörening måtte bildas med centralstation i Stockholm. Tal. motiverade sitt förslag med att framhålla den stora publicistföreningen Concordia i Wien såsom mönster: denna förening har utöfvat stort gagn för Österrikes tidningsmän både i ekonomiskt och andra hänseenden. Särskilt ville tal., att genom denna förening landsortspublicisterna skulle vid sina besök i Stockholm ha någon samlingsplats, der de kunde få träffa dele hvarandra, dels sina yrkesbröder i hufvudstaden. — Hr Hedin upplyste, såsom jag genom telegram omnämt, att en publicistklubb redan är under bildning i hufvudstaden och kommer att öppnas i höst. Till denna klubb skola äfven landsortspublicister ha tillträde. Efter denna upplysning, som med fägnad mottogs af mötets deltagare, af hvilka många utan tvifvel ganska mycket saknat ett sådant tillfälle, som det här atsedda, lades förslaget till handlingarne. Efter intagen gemensam middag af dem at deltagarne, hvilka ej voro i enskilda familjer upptagna, eamlades man åter i går estormiddag på rådhussalen, der första ärendet på föredragningslistan var ett af hr Borg från Helsingborg väckt, obestridligen något egendomligt förslag om bildande af en understödsfond för förföljde, hederlige svenske tidningsskrifvare, hvilket förslags öde ock var redan på förhand atgjordt. Det gisslades först af hr Hedlamd i ett till hälften hånfallt, till hälften skämtsamt anförande, hvilket genast fylde luften med åska. Jag antager, att detta anförande kommer att mera omständligt återgifvas af vår medbroder på platsen, hvarför jag här icke bjuder till att ätergifva det; isynnerhet som det ibland gjorde språng i bevisningen. Förutom hr Hedlund och förslagsställaren sjell