Göteborgsposten – 7 augusti 1874, sida 1

—2— — ——— gesedan sade er, men jog är af god slägt, tillade flickan stolt. — Jag märkte det i samma ögonblick jag först såg er, min älskade. Jag fäster ej vigt vid om jag får förmögenhet eller ej med min hustru, men någonting väsendtligt är, att hon skall vara af god femilj. Jag har inga föräldrar vid lif, ingen mer än mig sjelf att rådfråga rörande: mitt giftermål, och mina inkomster äro ej stora; men vi kunna lefva godt på dem nästan öfver allt på kontinenten. Vi bry oss ej om lyx, blott vi ha hvarandra, sade Conyers. — Hear ni ej några olägtingar som lefva, Dane? — Jo, jag har en onkel, men honom har jag aldrig sett. Min mor var under flera år ej vänligt stämd mot honom, och två unga och kraftfulla personers lif stå emellan mig och hans titel och rikedom. Nu måste jag säga er en sak, min älskade. Jag såg ett hus annonseradt till uthyrning med möbler och allt, i närheten af Lausanne, och jag for dit för att se på det. Jag hyrde det på tre måneder, sade Conyers, i det han drog henne intill sig, och jag sade den gamla qvinna, som har vård om huset, att jag skulle hemföra en ung värdinna i morgon. Ni har lofvat att blifva min hustru, min älskade; blif min hustru nu. Ni vet, att jag är af god femilj, en person med uppfostran och förmögenhet. Skall jag ej få min brud nu? Säg ja, Beryl. : Flickans hjerta klappade häftigt. . Hon var mycket frestad att gifva vika för sin älskares passionerade böner. Han älskade henne af hela sin själ. Hans lifs enda önsken var, att han skulle ega henne till hustru. Beryl bevarade havs kärlek. Hennes lif var ensligt och glädjelöst. Att blifva älskad och omhuldad såsom den käraste varelse i hela verlden för Dane Conyers tycktes henne vara en eå stor lycka, att den ej kunde fattas. Vi beböfva ej uppehålla oss vid hans öfvertalning och hennes tvekan. Det är nog att säga, att ungdom och