Göteborgsposten – 7 augusti 1874, sida 1

eTidningsmanna-mötett i Örebro. (Bref till Göteborgsposten.) Örebro den 5 augusti. Såsom jag förut telegraferat och red. antagligen redan inhemtat af tidningen här ifrån platsen, ty dessa korrespondenser kunna ju aldrig vara så snabba som en väl ordnad redaktionsstabs referater på det ställe, der möte eger rum, öppnades tidningsmannamötets egentliga förhandlingar i går morse kl. 210 i stadena rådbussal. Denna är belägen i det stora ståtliga palats, hvilket! utbreder sin i engelsk gotik hållna vackra sagad längs stora torget, starkt påminnande om engelska parlamentabygnaden och sjelft ett ärominne öfver den för tidigt bortgångne arkitekten Wijnbladh, som uppgjort ritningen till huset. Rådhuseaalene inredning är i äfven de minsta detaljer hållen i eamma stil och gör i all sin enkelhet ott så att säga vördnadsbjudande intryck, eller ett sådant som höfves en domaal. Man hade vid måndagens förberedande sammanträde beslutat att börja förhandlingarne med de rent praktiska frågorna, i tanke att disknssionen rörande språkfrågan skulle komma att draga ut på bredden så mycket, att derigenom de rent praktiska angelägelägenheterna skulle. komma att skjutas i bakgrunden. I enlighet härmed kom en af brr Ridderstad och Andersson-Edenberg väckt fråga om anskaffande af bättre och billigare tidniogspapper först under behandling. Förefinnas icke stora skäl för den svenska publicitetens representanter i allmänhet och: särdeles för de mindre tidningarnes, att bilda en association eller, kanske rättare sagdt, ett aktiebolag för att — om äfven genom inköp af ett gemensamt pappersbruk — söka förskaffa sig erforderligt tryckpapper för det möjligen billigaste pris? Man beslöt dock att behandla denna angelägenhet på ett enskilt sammanträde, hvilket ock hölls efter det allmänna sammanträdete slut, Här förekommo många skarpa yttranden om det beroendeskap, hvari man i synnerhet inom Stockholm befinner sig i detta hänseende, framför andra den, att en tidningsutgifvare der sällan eller aldrig kan få alldeles samma papperssort upprepade gånger, äfven om kontrakt ingåtts. Den tanken framkastades, att. man borde bilda ett bolag för avskaffande af en egen pappersfabrik, men tycktes ej väcka verklig genklang, hvaremot ett annat förslag var, att flera tidningar borde elå eig tillsammans, annonsera om att de mottogo anbud å leverans af godt och billigt papper till så stor mängd, att de skulle ensamma kunna sysselsätta en fabrik, i hvilket fall man antog, att denna skulle kunna lemna varan vida billigare än annars. Rågot beslut har, då jag nedskrifver detta, ännu icke fattats, men sannolikt kommer det sista förslaget att viona anslutning af de flesta. Den egentliga debatten började med frågan om tidnidgarnes och postverkets ställning till hvarandra: ÅI hvilken mån har det af föregående möten förordade, nu genomförda utbytet at tidningsstämpeln mot afgift till gr visat sig motsvara förväntningarna? — Hafva tidningarne derigenom i mera rask och säker befordran vunnit fördelar motsvarande de högst betydliga summor, som de (eller deA sedan 1873 ärs början erlägga till postverket? Om än billighet fordrade, att tidningarnes portofrihet i larspand npphörde på samma gång som tidningsstämpeln, månne icke korsbandsportot, som i vissa fall blir högre än paketportot, ja till och med kan varda större än brefportot, måste anses onaturligt drygt och betungande samt i åtskilliga fall alltför hinderlig för tidningsbefordring? — Öch vore ej önskligt, att i någon postlåda vid hvarje postanstalt korsband finge inläggas lika länge som bref?Förslageställaren, hr Serrander, redaktör af Södermanlands Allehanda som tryckes och utgifves bär i staden, ansåg, att visserligen stora fördelar vunnits derigenom, att tidningestämpeln upphört och ersatts af postarvodet, som direkte tillfaller postverket; men postförvaltarne hade derigenom förlorat en icke obe