—— — —— — ——— ii kärlek segrade, och Beryl lofrade att gista sig med honom genast. conyera tryckte henne förtjust i sina armar och kysste henne. — Min älskade, må Gud vedergälla mig allt efter mitt uppförande mot er, sade han. Vi skola gifta oss i morgon i Genive, och efter vigseln begifva vi oss till vårt vackra hus nära Lausanne för att tillbringå smekmånaden der. Men huru skola vi ställa oss med er resa till Geneve? Jag skall i afton gå och uppsöka den engelske presten, anskaffa tillståndsbref för vigseln, om sådant är nödigt, och ni måste resa med ångbåten i morgon bittida. Jag skall möta er på Quai du Montblanc, och derefter sara vi direkte till den engelska kyrkan. Vill ni för min skull vara rask och beslutsam och komma till mig i kärlek och förtroende i morgon, Beryl? — Det är så hastigt, sade Beryl blygt; men jag skall komma, Dane, och Mary Graham skall komma med mig, Hon har varit er bundsförvandt från början och vill gerna vara tillstädes vid vår vigsel. Jag har tillåtelse att stanna qvar hos henne i natt och i morgon. Jag vet ej ännu riktigt huru det skall gå till, men vi skola vara der. Mary Graham ingick beredvilligt på de älskandes plen och lofvade sitt bistånd. Beryl tillbragte natten hos sin vän. På morgonen erhöll miss Graham tillåtelse af sin mor att i sällskap med Beryl resa öfver till Genåve. De båda unga damerna skolle betjenas och beskyddas af mrs Grahams kammarjungtru, en fransyska, lättsinnig till lynnet, men ansedd såsom: ett tillräckligt beskydd för två unga damer under en dage lustresa. Beryl och hennes väninna medfölide alltså morgonens ångbåt till denåve. Långt innan denna resa nått sitt slut, hade den franska kammerjungfrun blifvit underrättad om den plan, som förevar, och hon hade samtyckt till att vara ett af vittnena vid den tillämnade vigaeln.