Göteborgsposten – 6 augusti 1874, sida 2

— — — AA— —— Den var belägen vid stora landsvägen till Corsier och bestod af en stor tegelstensbygnad, belägen midt i en trädgård, som omgafs af en tio fot hög stenmur. Två massiva dörrar i denna mur lemnade inoch utgång — den ena för åkdon, den andra för fotgängare. — Det här är likt ett kloster, tänkte Conyers. Hesperidernas äpplen voro ej bättre bevakade än dessa unga damer; men jag tycker om att vinna, hinder. Huru skall jag nu få träffa henne eller åtminstone se henne? Han gjorde en tur i omgifningen med en portfölj under urmen för afledande af misstankar, i händelse han blefve sedd af mr Basset, och upptäckte att huset var vil doldt af träd, att en blomsterträdgård låg bakom detsamma, vidare en fruktträdgård, och att ytterst befann sig en stor köksträdgård. Han fann äfven åtskilliga remnor af betydlig utsträckning i stenmuren. Nöjd med hyad han upptäckt, begaf han sig tillbaka till Vevay. Sent samma eftermiddag återvände han till grannskapet af pensionen och bar jemte sin portfölj äfven en utsökt bukett. Han tog plats vid en af remnorna i muren och väntade tåligt i skuggan, till dess de unga damerna vid den vanliga promenadtimman kommo ut i trädgården. Beryl Star befann sig i den glada gruppen af unga flickor. Hon vek uf in på den gångstig, som sträckte sig i murens skugga, oeh då hon kom nära den plats, der Dane Conyers befans sig, kostade hen sin bukett till hennes fötter. Nästa dag undvek Baryl denna ensliga promenad, men hor kunde ej undvika sin okände beundrare. Ego bukett kom hvirflande genom luften och nedföll vid hennes fötter, då hon stannat för att hvila i en trädgårdsstol. Ja, under en hel vecka derefter kom hvar enda dag med aldrig svikande regelbundenhet en bukett till Boryl, då hon tog sin aftonpromenad. Ensam som hon fått vara hela sitt lif, obekant med verlden och dess onda, af sina lärarinnor behandlad mera såsom en maskin än såsom en ung qvinna — var det väl