Göteborgsposten – 6 augusti 1874, sida 2

Patts upp på kajen, dar han genast släppte hönne och lyftade på hatten med en artig bugning. Flickan. hade jemut och nätt tid att se hans drag och uttrycka sin tacksamhet, innan en lärarinna kom och tog henne i sitt beskydd. Conyers gick och försvann snart ur sigte. Eleverna i Pension de Basset tillbragte dagen med ett besök i botaniska trädgården, ett i museum och ett vid flodföreningen, en mil från Gendve, der den djupblå Rhöne och den snöhvita, från glaciererna kommande Arve blanda sitt vatten. I ett litet värdshus nära stället framtogo pensionsflickorna sin frukost af bullar, smör och honung, och kert derefter begåfvo de sig med sina beskyddare på återvägen till ångbåten. Det hade varit en angenäm dag, och Beryl skulle kanhända ej en enda gång ha tänkt på den mörke unge främling, hon på morgonen sett, ifall hon af de andra fickorna tillåtits att glömma honom; men dessa skämtade jemnt och ständigt med henne öfver hennes eröfring, och en af lärarinnorna hade gifvit henne en allvarsam tillrättavisning för det hon antagit en okänd ung mans artighet. En naturlig följd af allt detta var, att hennes tankar flera gånger återkommo till honom. Då Beryl åter steg ombord på Bonivard, fick hon till sin förvåning se, att Dane Conyers och hans betjent redan voro ombord. Conyers tilltalade henne ej under återresan — han fick ej tillfälle till det; men då och då mötte hon hans beundrande blick, och hennes hjerta klappade häftigt och ansigtet öfverdrogs af en förtjusande rodnad. Conyers landsteg i Vevay ofter mr Basset och hans elever. Han begaf sig till Hötel Monnet, skaffade sig der rum och tillbragte aftonen i hotellets lässal vid en god cigarr. Nästa morgon begaf han sig ensam ut på en promenad och upptäckte efter mycket letande Basssts pension,