Göteborgsposten – 6 augusti 1874, sida 1

— —T— ——— — skönhet och ädla natur var hon erkänd som ett slags drottning bland pensionsflickorna. Denna lustrosa, som ej tillhörde nöjen af mera sällsynt slag för eleverna i Pension de Basset, skulle blifva den mest minnesvärda och ödesdigra resa i Beryls hela lif. Och i det ögonblick, då hon lutad mot relingen stod och betraktade det aflägsna Mont Blanc, befann sig den person, som skulle förändra riktningen af hennes lifs ström, som skulle förorsaka henne de största qval, hvaraf någonsin ett menskligt bröst kan plågas, ej mer än tio fot ifrån henne, och äfven han höll sin blick fästad på de aflägsna Alperna. Han var en engelsk turist omkring tjugotvå år gam: mal, mycket vacker, med en mörk och så att säga glänsande skönhet, som sällan träffas hos engelsmän. Han syntes vara väl uppfostrad, lugn och förbehållsam samt uppassades af en medelålders betjent, som höll sig på vördnadsfullt afstånd från honom. men dock tillräckligt nära för att höra när han kallade honom. Denne unge gentleman var Rollyn Dane Conyers, i allmänhet känd under benämningen Dane Conyers. Hans föräldrar voro döda, och han hade redan förslösat en betydlig förmögenhet samt skulle nu börja att draga sig tillbaka, såsom han sade, med de jemförelsevis emå inkomster, som återstodo för honom. Han var en aybarit, benägen för all möjlig lyx, önskande att tillfredsställe hvar enda en af sina nycker, hvad det än kunde kosta honom sjelr eller andra, ytterst sjelfvisk, men ändock, oaktadt dessa stora fel, begåfvad med en mängd älskvärda egenskaper, hvilka förskaffade honom vänner öfverallt. I ett ögonblick då Beryl Star vände sitt ansigte mot honom, tog han ögonen från det sceneri, som dittills fängslat dem, Deras blickar möttes. Ett uttryck af beundran kom i den unge mannens mörka ögon; flickan rodnade och vände bort sitt ansigte. j