Göteborgsposten – 6 augusti 1874, sida 1

— hvilken erhållit medel dertill genom — hundskatten, hvilken ärliga inkomst en gång för alla anslagits till dessa planteringar, hvilka ju äro på samma gång en prydnad, som de ock äro stadens lungor, så till sägandes. Hvarhelst en öppen plats finnes, hvilken ej begagnas till torg, skyndar man att så tort som möjligt ordna den i dessa täcka grönskande partier. En dylik omgifver äfven Örebro gamla, herliga tempel; en af de märkligare kyrkorna i vårt land, om hvilken gubben Brunius, i fall jag minnes rätt, skrifvit en dryg lunta. Kyrkan har under senare åren genomgått betydande restaurationsarbeten, med hvilka man velat, så vidt möjligt, återställa henne i hennes ursprungliga skick. Bland dessa arbeten äro äfven de, som afse portalerna och fönstren, hvilka från fordom varit uthuggna med rik etil i den för trakten egendomliga tälgsten, som erhålles från det närbelägna Kumla, och nu skola återställas under ledning af den skicklige teknologen Kjellström härstädes. Bland fönstren är äfven ett af särdeles betydande proportioner och med täta infattningar för rutorna af grofva jernramar, klumpigt sammanskrufvade. För ett antal decennier sedan, vid den tid då hogen ännu icke mera allmänt väckts för forntida minnesmärken, bodde här i Örebro en gammal dame, som blifvit from, såsom så ofta händer qvinnan, då de kroppsliga behagen fly för krämporna och balsalongens bonade golf ej längre trampas af sylfidiska fötter, som i stället tungt släpa sig fram mot den trånga kammar, som skall vara hennes boning från döddag. Den fromma damen, som var rik, ville vinna syndernas förlåtelse genom att gifva något till kyrkan, och så bestämde hon, att denna skulle erhålla ett nytt fönster, till hvilket hon donerade medel. Förnumstigt mottogo presterskap och kyrkoråd presenten, prisande en sådan frikostighet. Det gamla fönstret togs bort, de vackra hvalfbågarne af rikt uthuggen sten försvunno — vandalens grotva hand bröt här, som, tyvärr, på så många andra ställen, sönder konstens blommor, och snustörnuftet satte det nya och fula i det gamlas och vackras ställe, till en ständig vanprydnad för kyrkan. En historia, som för öfrigt upprepas allt för ofta. Nå väl, då nu restaurationsarbetena i våra dagar åter vidtogos, ville man äfven återställa det gamla fönstret, men aväfvade i ovisshet om, huru det skulle låta sig göra. Men en. dag fann man vid en reparation i trädgården till prestgården en märklig sten, hvilken tjenstgjorde vid en trappa. Den undersöktes och befanns vara ingenting mindre än ett fragment af jost den fönsterbåge, som man ville återställa, ehurn svårigheter upprest sig deremot. Efter detta fragment skall nu fönstret i sin förra skepnad återställas; och jag hoppas, att den ofvan nämda fromma damen icke skall vända sig i grafven eller fälla helgontårar häröfver i en annan verld. Invid kyrkan ligger Örebro gamla gymnasiibygnad, hvilken i sitt hittills varande skick förakrifver sig från 1600:talet och visar, jemförd med t. ex. nutidsskolan i en annan del af staden, huru den tidens djeknar ingalunda hade att vid iopluggandet af sina latinska glosor och eina grekiska fraser glädja sig åt synnerlig qvantitet af hvarken ljus eller luft. Man kan annu se, huru skumma och låga dessa lärdomssalar eller rättare kyffen varit. Men denna historiska bygnad skall snart ha ett förändradt utseende. Den inredes s. n. för det gamla Lindhska boktryckeriet, som skall der sioflytta. Fönstren vidgas, taken höjas, och snart skola endast yttermurarne, från hvilka man borttagit en minnessten, som jag hoppas man dock må återställa, påminna om det gamla gymnasiet. Men hvarför har ej Örebro innevånare,, så lifligt intresserade för sin stad i andra riktningar, sökt att tillegna sig detta historiska hus och underhålla det? Märkligt nog derför är det åtminstone. Men jag sitter här och fördjupar mig i skildringar at den vackra, på historiska minnesmärken ingalunda utfattiga staden och glömmer för dem alldeles vårt möte. Som sagdt, de med de olika bantågen under gårdagens lopp anlända deltagarne i mötet, hvilka väl komma att uppgå till 40, blefvo vid bangården artigt mottagna at redaktörerna Gumerlius och Öman, hvilka utdelade kort med utsatta adresser, de flesta lydande å stora hotellet, emedan man undanbedt sig anbud om mottagande af inqvarteringar. Dorjemte utdelades en minneslista samt bjudningskort till en sexa i går afton i Örebros strömparterr och till en sups i dag i redaktör Gumeelii familj. Sedan anteckning gjorts å mötets byrå, öppnades detta kl. 8 i går afton i rådhussalen af redaktör Gurm:elius,