Göteborgsposten – 4 augusti 1874, sida 1

dessa autentika dokumenter, som han dömer saken. Det är i hög grad lärorikt att följa resultatet af de omröstningar, eom försiggått här under de sista 25 åren. I Paris t. ex. vid valen till 1848 års konstituerande församling valdes pring Louis Napoleon med mindre än hälften så många röster som å ena sidan hans radikala kolleger, Caussidiere, Albert och Ledru Rollin, och å den andra de konservativa, Cavaignac och de Lasteyrie. Sex månader senare valdes Louis Napoleon till republikens president med 198,000 röster af parisiska valmän, emot 95,000, som tillföllo Cavaignac, och 25,000 Ledru Rollin. Vid plebiscitet efter statskuppen uttalade sig 196,000 valmän för och 96,000 emot honom, men mindre än ett år senare proklamerades kejsardömet med nära 209,000 röster emot nära 54,000 oppositionsmän. Hvart hade alla de tagit vägen, som några månader förut röstade emot Napoleon? Allmänna opinionen hade bytt om färg, och helt hastigt ifrån radikal blifvit imperialistisk. Men länge blåste icke heller vinden från det hållet. Redan tre månader derefter ville en del af kejsardömets valmän icke lärgre veta deraf och gåfvo nära 90,000 röster åt den republikanska kandidaten. Oppositionen växte med åren. 1857 vägde det nästan jemt mellan regeringens och oppositionens kandidater. 1863 hade de senare en half gång och 1869 tre gånger så många röster som de förra. Annu en gång skiftade sakerna om; vid plebiscitet i juni 1870 fick kejsardömet nära nog majoritet, men vid det som nationalförsvarsregeringen, hvilken hade störtat dess välde, några månader senare anstälde i det belägrade Paris, var det i stället denna, som fick stödet af valmännens nästan enhälliga röster. Efter kriget ha valen, dock med undantag för några kompletteringsval efter kommunen, alltid utfallit i radikal anda. Dessa samma vexlingar i den allmänna rösträtten kunna iakttagas i andra städer och i departementerna, såsom hr Ribot visar genom uppräkniogen af valresultaten från alla möjliga ställen. En och samma generation af valmän röstar i olika anda nästan lika ofta som nya val inträffa, och detta synbarligen utan att veta hvarken hvad de göra eller hvad de vilja. Detta är den omedelbara och oundvikliga konklusionen af br Ribots bok; hvars jemförande undersökningar ha den obestridlighet som siffror gifva. Förtattaren inskränker sig emellertid icke till en blott aritmetisk behandling af sitt ämne, utan belyser detsamma äfven från statsrättslig, filosofisk och politisk synpunkt: I sistnämde hänesende har han icke svårt att vian, huru det i sjelfva verket råder en bestämd antipati mellan den allmänna rösträtten och friheten. Denna senare är af en alltför fin natur att låta sig gripas af den förras grofva händer; den allmänna rösträtten är alltför okunnig, alltför ytligt och för litet räsonnerande att hålla sig i den juate milen, som gör friheten möjlig; den föredrager ytterligheterna, ömsevis anarkiens. sjelfevåld och despotismena tryck. Detta är erfarenhetens. dom, och det är föga sannolikt att framtiden deruti skall kunna göra någon ändring. Figaro bar i dag gjort eitt återinträde i verlden efter de fjorton dagars suspension, för hvilka den varit utsatt. Såsom tidningen sedan någon tid tagit för sed, sysselsätter den ubliken äfven i detta nummer med sina enskilda förhållanden, och isynnerhet med hvad monsieur de Villemessant tänkt, sagt och gjort med anledning af tidningens indragning. Allt det der är föga iotressant. Men såsom ett prof på de ekonomiska förluster, som genom en dylik indragning drabba icke allenast en tidnings egare utan en stor mängd personer, som med densamma stå i gemenskap, kan det förtjena anföras, att dagskostnaden för Figaro — redaktionsoch tryckningskostnaden, papper och pappersskatt, postförsändelse o. 8. v. — uppgår till den ansenliga summan af 6169 francs 16 oentimer. Under de fjorton dagarnes indragning har hela redaktionsoch tryckeripersonalen fått sin vanliga betalning, så att det endast varit sjelfva papperet och och byråernas gasupplysning, som blifvit inbesparade, hvarföre bladets rena förlust uppskattas till 76,981 francs. Det egendomliga i saken är, att sjelfva staten gör en förlust på detta system, derigenom att den går miste om pappersskatten och inkomsterna genom posten; den summa, sem måste beräknas för dessa begge titlar, har under nyssnämde tid uppgått till ej mindre än 24,492 fros 60 centimes. — Figaros upplaga, näst Petit-Journalis den största inom Parispressen, uppgår till 80,000 ex. om dagen.