Göteborgsposten – 31 juli 1874, sida 1

TLTOAGUSUH UVU 01 JUIL — — — —— detta är genom folkhögskolan — — — —. Härefter följer den högst märkvärdiga utred ningen om undervisningen i dessa: Upplys ningen skall vinnas utan arbete, utan något si prosaiskt som att läsa lexor och läsa up sådana-; höjning, lyftning, inspiration hos ele verna är det enda målet! ÅFolkhögakolornskola fylla ett tomrum, ett stort tomrum hor folket! Lärjungarno skola icke ställas unde dressyr såsom i andra skolor: man frågar dem icke hvilket år Cyrus dog eller när Socrates ljöt döden, nej, man går begeistringens och hjertats väg. Läraren ssmlar ungdomen om: kring sig, han söker att vinna ynglingarnes björtan och talar till dem om det, som han älskar; han hemtar från: sagornas rika skatt kammare de gamla bjoltebilderna, gör dem uppmärksamma på det som var stort och vackert, ja älven på det som var fult, lyfter sålunda deras forntidsarf, talar till dem så om de första menniskorna, om syndafallet, om frälsaren, om de gamle greker och romare, så att de lära mer och mer detta än någon lärjunge i en latinskola, talar till dem om de stora Aander och om de politiska rörelserna; detta binder tillsammans de andliga krafter, som finnas i ungdomens hjertan, och tillämpadt på menniskolifvet kommer allt detta sedan fram med groende växtlighet i solkets lit. i (3 Jag antager, att dessa korta anföranden af de ytterst vidlyftiga förhandlingarne kunna vara tillräckliga att visa både den skefva riktningen i hela undervisningen, dess underlåtenhet att vänja lärjungarne-till ejelfarbete, eftertanka, öfning af minnet, hvilka uppgifter pläga ställas såsom grundvilkor för att någon skall kunna komma framåt i en skola — och det högmod, som detta parti röjer mot de verkligt bildade klassernå i landet, korteligen alla de orsaker hvarsöne solkhögskolorna ej kunna vara populära under deras nuvarande förhållanden. Samtidigt må jag sägs, att det sianes många, som djupt beklaga, att ensidighet, fanatism och en ingalunda dold lust att preparera lärjungarne föj det lägre folkpartiets politik, hafva vrängt hort den sanna nytta, som dessa skolor under bättre förutsättningar kunde hafva medfört. — En annan mycket intressant sak neml. Maalstrevet, som också blef afhandladt på detta möte, skall jag nörmare omtala nästa gång. . En mycket väl upptagen inbjudning till on nationalaubskription Lär i landet för Aug. Sohlmans efterlemnade fåmilj har blifvit utfärdad af en komit af lnf ur olika samhbälleklasser, och denna inbjudning synes redan fått god framgång. Sohlman hade ofta besökt vårt land och knutit många vänskapsförbindelser här; men hvad norrmännen isynnerhet värdera honom för är att han egentligen var den förste svenske publicist, som grundligen och alltid med våälvilja sökte att behandla våra förhällanden och dnionslrågan, om hvilka förut endast tillfälligtvis och på ett bittert sätt togs någon notis under de många stridigheter som herrskade emellan begge ländernas pressorgan. Sohlman har sålunda kanske mer än nägon annan svensk man bidragit till att förena norrmän och svenskar. Här är nu en otrolig mängd resande, som öfver Kristiania. färdas: dels till högtjellen för att jaga och fiska, dels endast besöka enskilda af de mest. vanliga stråkvägarne genom Telemarken, Valders, Iallingdal, Romsdalen, Hardanger m. sl. Engelsmän, amerikanare och tyskar bilda hufvndmassan af dessa turister, men i år synas också härstädes emot vanan en hel del svenskar. Icke så medlemmar af Englands högsta nobility komma hit hvert år och göra turer ända till Finmarken för att se midnattssolen. Många af landets laxfisken äro på tio år bortarrenderade till engelsmän, som bygga emå villor vid dem och ifrigt bidraga till fredandet af laxynglet. När man umndantager de få sridlyaningsbestämmelserna för större sågelvildt och elg, hvilka man näppeligen. håller strängt på i högfjellen, finnes här i landet ett enda fritt, stort jagtområde på c:a 4000 geogr. qv.-mil, säkerligen det enda i Europa, och de många tusende vattendragen och sjöarne bilda en outtömlig källa för metet, då de äro fulla af all möjlig. fisk. För att ytterligare främja fiskökningen, bortarrenderar staten för en ringa årlig afgilt visea vattendrag i allmänningarne till. hvilken främmande, som önskar det, på tjugo år eller kortare tid. Engelsmännen begagna sjelfva mycket litet af den fisk de fånga, utan skänka bort den till bygdens folk; deremot skydda de fisken dessförinnan och hålla bok öfver huru mycket de hafva fiskat under sommarens lopp. Morgonrodnaden uppsteg på himlen, in