Göteborgsposten – 30 juli 1874, sida 1

talar, att den medicin han använder icke är passande för dem; men å andra sidan, att han osta med afgjord framgång biträdt sådana sjuka som äfven de skickligaste läkarne frånsagt sig. Då det icke kunnat visas, att den medicin han begagnar består af farliga ämnen, förefaller mig den mot honom nu anställda bönhasjagten olämplig, ehuru den försattningsenligt betraktad visserligen är berättigad. Kisa-mor tillläte utan åtal under hela sin lefnad behandla sjuka och hennes dekokter begagnas ännu. Till arkeologiska kongressen, som skall öppnas här i nästa månad, göras störa förberedelser. Förhandlingarne skola hållas i der ståtliga Riddarhussalen, som nu mera så sällan öppnas för sammankomster. I kongressen kommer ett stort antal utländingar att deltaga, många med celebra namn. Det är troligt, att vår hufvudstad och de trakter, som dessa främlingar komma att besöka, skolas göra ett angenämt intryck på dem, och det är sannolikt, att, när de återvända hem, sker det med erkännande af att Sverige är ett vackert land och långt ifrån ett så fattigt land, som vi sjelfve framställa det — när vi äro vid dåligt lynne. Bese dessa främlingar de samlingar, som förvaras i Vetenskapsakademien — och det är otvifvelaktigt, att de så skola göra, enär arkeologien står midt emellan historien och naturvetenskapen — så skola de snart erfara, att dessa samlingar åchs vittna om Sveriges fattigdom, och erkänna både att de äro. rika och utmärkt väl ordnade. Förhållandet lärer vara att bland andra, äro samlingarne tillhörande Sveriges Fauna fullständigare än något annat land för sin del kan uppvisa. Under någon af kongressdagarne ernar konungen inbjuda samtlige deltagarne i kongressen till middag på Drottningholm, der slottets omgifningar i år ytierligare förskönats. Naturligt skall ock Stockholms kommun egna de främmande vetenskapsmännen sin hyllning. För flertalet af dem äro rum bestälda på Grand Hotel och Hotel Rydberg. Apropos Grand Hotel, så vill jag nämna, att emot förmodan. är 3-krone-table-dhöten, eller mathållet, som den lärer skola benämnas på ny svenska, så talrikt besökt som utrymmet medgifver. Serveringen är i alla afseenden utmärkt och tillika så riklig, att de matfriska gästerna der alls icke behöfva, såsom förhållandet är i Berns salong vid Berzelii park, lägga grunden och bygga första våningen vid bränvinsbördet; men så bör ock erinras, att hos Berns kostar mathållet endast 112 krona personen. Efter många års kroppsliga lidanden afled i föregående vecka s. d. fabriksidkaren J. Michaelson; under sin verksamma tid var han en skioklig kemist och den förste, som här lyckades tillverka stearinljus och svafvelsyra i större skala. På dessa fabrikationer samlade han en betydlig förmögenhet: af den skänkte han för nägra år sedan 50,000 kronor till Stockholms bögskolefond, och dessutom var han alltid ganska gifmild mot behöfvande. Till de meddelanden, som redan förekommit i tidningarne rörande frih. J. A. Gripenotedts jordfästning här och begrafning i Bälinge kyrka, tillåter jag mig bifoga några detaljer. Ibland de talrika kransarne, som voro anbringade på locket till den kista, der friherroens stoft förvaras, förekom endast en lagerkrans: men den hade aflemnats från en man, som dertill var fullt berättigad. På bandet, som sammanhöll kransen, stod skritvet: Kärlek och välsignelse! af en åldrig svärfader. Grefve Anckarsvärds höga ålder — han har redan uppnått 91 år — medgaf honom ej att bevista mågens jordfästning. Namnplåten på kistan omgafs af en blåklintskrans bunden af den aflidnes enka, som på bandet skrifvit : Tacksamt minne för 32 år. Eva. På den egendomens område, der friherre Gripenstedt sframlefvat sina lyckligaste dagar, ville han ock hafva sitt sista hvilorum. Hans stoft ledsagades från hutvudstaden af hans enka, söner, dotter och måg samt bankdirektören Wallenberg, kommendörkapten Adlersparre och några andra af den aflidnes vänner. Det har blifvit anmärkt, att vid jordfästnivgen var konungen icke representerad. Denna försummelse — ty annorlunda kan den ej benämnas med hänsyn till den ställning inom staten, som frih. Gripenstedt intagit — kan ej annorlunda förklaras än på det sätt, att II. M:t icke om dödsfallet fått underrättelse af sin hofchef. Enkedrottningen skref genast från Kristiania, efter mottagande af underrättelsen om frih. G:s död, ett egenhändigt kondoleansbref, affattadt i de vänligaste ordalag, till friherrinnan Gripenstedt. H:s M:t hade icke förgätit, att den aflidne varit både Hennes gemåls och sons rådgifvare. Göran. Och utan att han sjelf visste derom. glömde .