Göteborgsposten – 30 juli 1874, sida 1

mörkt rum, hvarefter hon med en menande, skälmsk blick på Herbert drog sig tillbaka. Florence och hennes mor promenerade i trädgården. och Mary anmälde för dem herrarnes ankomst. — Mr Lorrimer är kommen, jemte en annan herre — de äro inne i salongen, sade hon, och hviskande till Florence tillade hon: Det är den herrn, som lemnade brefvet, scöken. Florences hjerta klappade häftigt; hon kände, att allt det mod och lugn, hon sökte tillkämpa sig, bortdunstade. Uennes kinder blossade och hennes händer darrade, under det hon följde mrs Atherton in i salongen. De unga männen reste sig, då damerna inträdde och Edgar presenterade sin vän, Då Herbert besvarade deras helsning, tänkte han på brefvet och på hvad det möjligen kunde innehålla. Både mrs Atherton och hennes dotter betraktade, om än hvar för sig af högst olika grunder, den nye gästen med så mycket intresse och uthållighet, som artigheten kunde tillåta; men de tycktes dock i början vara något förlägna. Florence hade under presentationen dragit sig något tillbaka och först efter det man tagit plats fick Herbert tillfälle att betrakta den unga damen, till hvilken det hemlighetsfulla brefvet var adresseradt.. Hon satt borta i skuggan af gardinen, klädd i en ljus musslinsklädning. Hans blickar hvilade som förtrollade på hennes ansigte. — Hvad hon är vacker! sade han till sig sjelf. Så jungfrulig och så förtjusande!