Göteborgsposten – 29 juli 1874, sida 2

Låtom oss betrakta det såsom. redan sagdt. Gör dig ej något besvär med att jägta efter vackra fraser; det är sannerligen för varmt för en sådan ansträngning. Hade du roligt i Greenwich igår? — Ja, tack — mycket roligt, Så roligt och angenämt som det är möjligt, då du icke är närvarande. — Om du fortsätter på det viset, Edgar, sade Florence, finner jag ännu mindre behag i ditt sällskap än i mitt eget. J voren väl en hel mängd vänner .samlade? — Ja — hela kotteriet. — Nå, det var ju roligt. Men, bland annat, skulle det icke finnas bland alla dessa otaliga bekantskaper en med namnet — Herbert Capel? — Capel? upprepade Edgar, under det han stödde sig mot armbågen. Jo visst gör det så. Han hörer till våra — han var med i Greenwich. — Ah! utbrast Florence hastigt och förmådde icke under ett ögonblick få fram ett ord. Bor han i London? frågade hon derefter. — Nej; jag tror att han har en utomordentligt stor egendom i Warwickshire. Han lär hafva nära tio tusen pund om året och har väl kommit hit för att lära sig, huru man skall kunna förstöra så mycket pengar. Han säger för öfrigt att han är en flyttfågel, men jag tror det icke. När bönder komma ut i verlden, hasta de i allmänhet icke med att komma ullbaka till sina ödemarker. — Hurudan är han? — Hurndan han är! Han är af god fa