Göteborgsposten – 29 juli 1874, sida 2

militäroperationerna, så skulle detta innebära en kränkning af folkrätten; men det är en fråga, som icke ligger inom engelska mg befogenhet förr, än regeringen erhållit bestämda upplysningar; och äfven då kan parlamentet icke sysselsätta sig dermed, om icke det i saken intresserade landet riktar till detsamma formliga klagomål. Tal. hoppades, att Spanien skall komma att ännu en gång spela en vigtig roll i Europas historia. Han trodde det bästa sättet, hvarpå England kunde visa det sin sympati, vore, att det fullständigt afhöll sig från all inblandning i dess inre tvister och i det borgerliga kriget. Han tillade, att spanska regeringens erkännande bör ske genom en gemensam handling af stormakterna. Den fråga, som bör i detta fall först afgöras, är den, om England tror, att den regering, som för närvarande består i Spanien, erbjuder garantier för varaktighet och stadga. Härmed slöts saken. Alldenstund Madridtelegrammen säga, att carlisterna nedskjutit en mängd regetingssoldater och officerare i Olot, hafva de naturligtvis omsider oaktadt ett kraftigt motstånd intagit äfven denna plats. Carlistkomitöån i London förnekar på det bestämdaste, att carlisterna gjort sig skyldiga till de grymheter, för hvilka de beskyllas i Cuenza, hvilken plats de verkligen straxt lemnade efter brandskattningen. Samma komit förnekar äfven sanningsenligheten i Madriduppgiften om, att Don Alfonso skulle ha lidit ett nytt nederlag. I England framhålla ansedda organer såsom ingalunda omöjligt, att Tyskland börjar åter tänka på det önskvärda i att få en tysk prins på Spaniens tron. Vid en förveckling mellan tyska regeringen och katolska kyrkan skulle det naturligtvis vara en vigtig skilnad för tyska kabinettet, om Spanien kontrollerades af en tysk, i stället för en segrande Don Carlos eller restaurerad Isabella. Dertill kommer den berättigade farhågan, att Frankrike skall vid första tillfälle resa sig mot det inkräktande Tyskland; och det är obehöfligt att tillägga, att det skulle i så fall vara för Tyskland en fördel att ha en vän innanför gränsen till Frankrike. Och eftersom Tysklend ej gör någonting till hälften och icke brukar låta sig störas af någon delikatess i fullföljandet af sina ändamål, så skulle en tysk prins i Spanien sannolikt betyda detsamma. som en liten tysk här derstädes, för att understödja honom och upprätthålla ordningen; och det skulle vara mycket lämpligt att använda en liten tyek här, om icke till aktiv tjenstgöring, åtminstone på vippen till åktiv tjenstgöring på annat folks bekostnad. Det engelska blad, efter hvilket vi meddelat ofvanstående räsonnemang, påpekar ätfven en annan omständighet, som skall tala för Tysklands inblandning i Spanien och ej är utan ett pikant intresse för sin nyhet och mera: -vi veta, att furst Bismarck och hans kolleger äro at den åsigt, att förvecklingar med andra land kunna när som helst uppstå, och att det aldrig är för tidigt att förbereda medlen att mota eller skada en möjlig fiende. Det är icke osannolikt, att England kan i Berlin betraktas som en möjlig fiende eller som en makt, hvilken bör till hvad pris som helet hållas så mycket som möjligt i schack, just för möjliga förvecklingars skull. Om nu en tysk prins herskade i Spanien, så skulle vi en vacker dag vid en blifvande Brysselkongress få höra berättigandet för oes att inashaiva Gibraltar ställas under diskussion. Det skulla tillochmed kunna befinnas lika odrägligt, att vi skulle vara i besittning af en fästning på Spaniens jord, som att vi skulle göra anspråk på att utestänga ryska krigeskepp från ryska farvatten.