Göteborgsposten – 24 juli 1874, sida 1

och med en landtpatrons förtjusning såg en gäst inom sitt hus, hvilken hade den klingande titeln kammarjunkare: Några dagar derefter bade Lagerkrona ganska riktigt, såsom Binggren lofvat, fått patron Alldns underskrift, utan att han behöft sjelf lägga två strån i kors derför. Binggren hade tillochmed förklarat, att Alldön undanbedt sig alla tacksägelsebref, sägånde att. de nog framdeles skulle råkas. Lagerkronas affär var således rangerad, tack vare herr Binggrens godhetsfulla mellankomst. Med fara att förringa vigten af den tjenst Binggren bevisat Lagerkrona, måste vi dock erkänna, att patron Alldån aldrig skrifvit sitt namn under Lagerkronas skuldsedel, äfvensom att han till sin stora förargelse märkt, att han på ett eller annat sätt förlorat sitt sigill, hvilket han i tjugo år begagnat. Huru detta förhöll sig, få vi i det följande se. VI. Då Binggren inträdde hos sin dottor Julia, strålade hans ansigte af samma elaka glädje, som man helt säkert skulle skönja i en spindels fysionomi — ifall man förstode att läsa deri — då denne fångat en stackars foga i sitt nät. — Na tror jag nästan, att vi ha honom fast, yttrade ban till dottern och gnuggade händerna. — Han har då afsändt reversen? frågade Julis, och äfven bennes stela ansigte antog en