Göteborgsposten – 24 juli 1874, sida 1

Article Image
Sea 54542 ) En ruskig och sorglig historia syaselsätter sedan ett par dagar hela Paris. En läkare vid namn Duc, boende vid rue Tiquetonne — en smal och krokig gammal gata i Montmartre-qvarteret, hvilken torde ihågkommas af dem som läst De tre Musketörerna, ty det var der som dArtagnan bodde — bar med berådt mod skjutit sin unga hustru. Anledvingen dertill var svartsjuka, efter allt hvad som söges ingalunda oberättigad. Doktorn åtnjöt i sitt qvarter mycket anseende både såsom läkare och menniska, och den allmänna opinionen är enhällig att beklaga honom. Under dessa törhållanden kan man med säkerhet förutse, att han skall bli aldeles frikänd från allt ansvar utaf juryn. . Ett annat liknande mål, men som säkert skall få en annan utgång, har sedan ganska länge varit föremål för polisundersökning. Den tilltalade är en s. k. herborist, d. v. 8. en som handlar med medicinväxter, i den straxt intill Paris belägna lilla staden S:t Denis. Han är anklagad att ha förgiftat sina två hustrur, begge mycket unga, för att åtkomma deras förmögenhet. Misstankarne hade först väckts vid den andra hustruns död och bekräftades vid anstäld liköppning. Man erinrade sig då, att den första hustrun dött under enahanda symptomer, hennes lik uppgräfdes och man fann mycket riktigt spåren af giftet qvar i hennes inelfvor. — Denna händelse har gifvit anledning till ett nytt inlägg i den äfven här pågående striden om likförbränningen, och den åberopas såsom ett kraftigt skäl emot denna nya (eller, om man så vill, gamla) procedur, i det man nemligen vill påstå, att begångna brott lättare skulle kunna döljas, då kroppen genom incinerationen så godt som tillintetgjordes. Det finnes till och med de, som vilja göra troligt, att förgiftningar då skulle bli mycket allmännare genom den större lättheten att igensopa spåren. — Lemnande värdet af detta argument å sido, är jag böjd att tro det vara aldeles öfverflödigt i Frankrike, ty här blir likförbränningen ganska säkert aldrig införd, äfven om den skulle blifva det på andra ställen. Anledningen dertill ligger dels i franska folkets konservativa vanor (n. b. i allt som ej hörer till politiken) dels i pietet för de döda, hvilken, efter deras uppfattning, icke låter förena sig hvarken med sjelfva bränningen eller med förvarandet af de dödas aska bland andra prydnader i en urna på cheminåen. Post-seriptum. Regeringskrisen synes för hvarje timma som går antaga en allt mera elakartad karakter. Hr de Fourtones afgång, åtminstone för tillfället, synes vara säker, ehuru den verkliga anledningen dertill icke är med visshet känd eller fullt klar. Den uppgifna anledningen är den konstitutionela frågan, men på bottnen af alltsammans ligger den bonapartiska agitationen. Det heter, att marskalk Mac Mahon haft valet emellan att bevilja polisprefekten Renaults eller inrikesministerns afsked och valt den senare, ty en inrikesminister står honom alltid lättare att få än en fullt pålitlig och duglig polisprefekt. — Det heter till och med i dag, att samtliga ministrarne ingifvit sin afskedsansökning. Den 2. k. affärsministöÖren har säledes tjent ut, och det skall åter bli en. politisk ministr, som akall bildas. Men svårigheterna dervid äro icke ringa, när man betänker att ministeren: 1:o icke kan tagas ur högern, emedan den då kullvoteras af de två centeroch de två vonsterpartierna samt bonapartisterna; 2:o icke ur högra centern, för att röna samma öde af högerns, venstra centerns, vensterns och bonapartisternas förening; 38:o icke af venstra centern emot högern, högra centern, venstern och bonapartisterna; 4:0 icke af venstern emot högern, högra centern och bonapartisterna; 5:o icke af bonapartisterna emot högern, centrerna och venstern. Sådan är ställningen. Dertill kommer att församliogen ej vill upplösa sig. Skulle det då vara mycket brottsligt, om marskalk Mao Mahon gjorde rent hus? —— — XAA

24 juli 1874, sida 1

Thumbnail