Göteborgsposten – 22 juli 1874, sida 2

Det betänkando till sörsattningslagar för Frankrike, som framlagts inför nationalförsamlivgen af Ventavon å författaingeutskottots vägnar, är ett ganska märkligt aktstycko och lyder i det väsentliga sålunda: Nationalförsamlingen har genom lagen af d. 17 mars 1873 ålagit sig inför landet en forpligtelse att isera den offentliga myndigheten, bestämma sätarpå den skall bilda ofvergargen till definitiva institutioner, upprätta en första kammare samt fastställa dennas rautigheter och ntarbeta en vallag. D. 20 nov. bar församlingen för sju år öfverlemnåt den verkställande makten till Mac Mahon och nedsatt ett utskott af 30 medlemmar att prötva författningslagarne. Detta utskott nar dels sysselsatt sig med lagförslag, hvilka i regeringens namn blifvit det förelsgda eåval af den forae sigillbevararen Dufaure som at herti eu af Broglie, dels har det måst prötva ärskilliga g, hvilka förskrofvo sig från det parlamentariska initiativet. Sålunda inkom Casimir Perier vid församlingens sammanträde d. 15 juni med ett lagförslag, som bänvisades till författningsutskottet, ärfoljdt af en förklaring om att det borde ätnjuta hastig behandling. Utskottet tog det ögonblickligen under behandling, och det har äfvenledes ofördröjligen sysselsatt sig med förslagen af Lambert de te-Croix och Wallon. Utskottet vill nu i dag framlägga de fem första artiksarne af ett lörfattuingsforslag och föreslå, att I straxt gören dem till föremål för diskussion, sedan I först uttalat Eder angående Casimir Prlers förslag. Men innan I börjen behandlingen af vare sig detta förslag eller nämnda förfautningsutkast, bar utskottet velat meddela Eder sina åsigter om betydelsen af lagen af d. 20 nov. avgående förlängningen af marskalk Mac Mabons presidentmyndighet. Hvad ha deppa lag för karakter? Ar det en enkel lag, som kan uppbåfvas genom en motsatt lag, eller är det on konstitutionel åtgärd, som binder de efter oss kommande forsamlingarnå? Utskottet måste häfda denna lags konstitn ionela karakter, och församlingen har derior d. 20 nov. ingått ett konträkt, som icke kan utan ömsesidig öfverenskommelse häfvas. Det betraktar den verkställande myndigheten såsom oåterkalleligt öfverläten åt marskalken för en tid ar sju år. Under denna tid kan en trån Utlandet. 3