Göteborgsposten – 22 juli 1874, sida 2

:.:lrikhet. Al dem framgår bland apnat att den relniiva talrikneten af Sveriges befolkning inom den kraftigaste lefnadsäldern 30-50 år aldrig varit större vid någon folkräkning, än 1860 och 1870, och att den lögsta proportionen af 51—60 ärige. som träffas år 1860, har sin grund i födelseär under olycksperioden 1801—1810. ö Viudkommande folkmängden efter uppgiiaa födelseorter må nämnas, att är 1860 i hela riket på hyvart 1000-tal invånare 928 voro länets egna infödipgar, 28 andra läns infödingar, 2 utländingar och till härkomst okände; 1870 aro de motsvarande sifIirorna 908, 88, 4 för bvarje 1000-tal. Skiljer man mellan landsbygd och städer, så voro lansinfodingarne inom hvarje låns landsbygdsbefolkning 951 på 1000 i är 1860, men 938 på 1000 år 1860; stadsinfödingarne inom hvarje läns stadsbefolkniog 747 på 1000 är 1860, 708 på 1000 år 1870. I förbigående fösta vi uppmärksamhet å den afdelning af berättelsen, som innehåller uppgifter om de vid 1870 års solkråkning uppgifna utrikes födde ; samt om urikes bosatte svenskar. Visserligen ej ny, men företeende en genomgripande förändring, är den del af berättelsen, som redovisar rikets folkmängd fördelad efter yrken och kön. Redan betolkningsstatistiken för 1856—1860 : meddelade en klassifikation efter yrken af ej ringa intresse. Vi ha väntat, att vår hos kommerskollegium i oföränderlig ro hvilande industristatistik häraf skulle mottaga någon väckelse ur sin dvala, en påstötning genom föredömets makt, att taga ett steg framåt i en riktning, som hittills varit ytterligt försummad, hvartill maningar för öfrigt sedan tjugo år tillbaka tid efter annan gifvits af de större utställningarne (kataloger, berättelser för expositionerna m. m.); men vi ha väntat förgåfves. Denna afdelning, betecknande ett nytt uppslag, en verklig reform, är af så stor vigt, att vi för denna gång måste inskränka oss till att endast papeka densamma, förbehållande oss att möjligen i ett annat sammanhang, närmare påvisa dess betydelse och de svårigheter, som här mött, samt göra rättvisa åt de vunna resultaten. Man torde erinra sig, att 1873 års riksdag iagick till K. M:t med framställning om skyndsamma och kraftiga åtgärder till bospitalvårdens ordnande, att serafimerordensgillet derpå enligt K. M:ts uppdrag utarbetat en pian jemte kostnadsberakning, slutande med nära 4 mill. kr., samt att sistl. riksdag för ändamålet anslagit 910.000 kr. under åren 1874 och 1875 Den utveckliag at hospitalsväseadet, som serafimerordensgillet föreslagit, skall — när den nied nyss sagda kostnad hunnit genomtöras — bereda ett antal sjnkplatser å hospitalen. motsvarande 25 proc; af db sinnessjukas antal är 1870, som var 8990. Tillökningen sedan 1860, uå den uppgass till 7542, skulle vara sörskräckande, om man ej kunde med visshet antaga, att den nu så betydligt ökade siffran är att tillskritva uppgifternas större noggrannhet och fullständighet. Sagda sifira girver ett relativt antal af 21,56 sinnessjuka på 10, OCO personers folkmängd; till jemförelse nämnes a ena sidan, att i Förenta staterna (är 1870) och i Belgien (år 1858) proportionen var resp. 16,06 och 14,01 å hvarje 10.000 invånare, samt å andra sidan att Norge (år 1565) räknade 30,53 och Irland år 1870 33,10 sinnessjuka på 10,000 personers folkmängd. Om sålunda Sverige, enligt nyss nämda 1 edeltal (21,56 på 10,000), med hänsyn till sinnessjukdomarnes freqvens intager en ganska förmånlig ställning, är emellertid olikheten mellan olika landsdelar mycket betydlig: från riksmedeltalet skilja sig betydiigt, och naturligtvis än mer från hvarandra, synnerligast Jemtland med ända till 30,09 och Skaraborgs län med blott 16,09. I hög grad anmärkuiogsvärd år skiljaktigheten i sinnessjukdomarnes freavens inom olika civilståndskategorier: mot 10,000 ogifta mankön svara 32,98 sinnessjuke och mot samma antal ogitta qvinkon 27,20, men 4,90 gitta mankön och 8,10 gifta qvinkön; äfven för enklingar, enkor, frånskilda år de sinnessjukes proportion ej litet fördelaktigare, än det förut anförda relativa talet af sinnessjuke på hela betolkningen. Skilnaden mellan städer och landsbygd angilves af talen 16,57 för de förra och 22,51 (på 10,000) för den senare. Åldersklasserna 20—40 är innesatta ej mindre än 42,51 proc. af hela antalet. Ökniog i sinnessjakdomarnes sreqvens — heter det i berättelsen — år ej någonting ovanligt; detta sociala symptom omförmales från nästan alla länder och, hvad än märkligare är, ofta nog i desto star: kare grad, ju högre folket står på den allmänna bildningens skala. Det torde emellertid ej ännu. vara fullt afgjordt, huruvida detta för öfrigt fullt konstaterade törbållande och den derpå grundade teorien om civilisationens predisponerande inflytelser med hänsyn till sinnessjukdomar, sjelfmord m. mdyl., icke möjligtvis skulle kunna snarast skrifvas på räkniogen af de fullsändigare och skarpare iakttagelser på dessa områden, som just särskilja det högt bildade samhället frän det mindre utvecklade. Vid 1870 års slut voro 1247 sinnessjuke intagne å statens vårdanstalter, hvadan åtminstone 13,9 proc. at heia antalet åtnjöto tillbörlig vård. Det vid sista sollkrakningen antecknade antalet döfstamme uppgick till 4266, hvilket gifver en relativ siffra af 10,67 på 10,000 personers folkmängd (11,80 på 10,000 mankön, 8,77 på 10,000 qvinkon). De lokala skiljaktigheterna äro starka melian, å ena sidan, Stockholms stad med 7,57 eller Malmöhus län med 7,82 och, å andra sidan, Blekinge med 15,86 döfstumme på hvarje 10,000 af befolkningen. Hvad angår fördelningen på åldersklasser märkes att nära 29 proc. tillhöra åldern melian 10 ock 20 år och 7 proc. åldern under 10 år. Då i de för Söfstumme inrättade undervisningsanstalter plats sianes för 450 lärjungar, kan omkring Len tredjedel af samtlige dötstumme i den bildningsbara åldera erhålla lamplig undervisning. I detta hänseende äro de blinde ännu mindre. väl lottade. Antalet blinde uppgick till 3359, hvaraf i den bildningsbara åldern något öfver 400, af hvilka endast ett 50-:al kan samtidigt i de nu förhandenvarande speciella undervisningsanstalterna mottagas. Uppgifterna om de blindes åldersfördelning för de spada ären avgifvande en synnerligt ringa freqvens och först inom åldersgruppen 40—60 år utvisande tal af någon betydenhet, lemna i den höga siffran för åldern öfver 60 år — inemot hälften at hela antalet eller 47,9 proc. bästa beviset på den inverkan, åldern i och. för sig har i fråga om detta lytes förekomst. Om sinnessjukdomars och lytens ärftlighet sinnes åtskilligt antecknadt, som vi måste förbigå; endast aumarkande, att den förut gjorda iakttagelsen, au döfstumheten företer särdeles höga siffror ifråga om lytets koliaterala ärftlighet, bekräftats af de senaste uppgifterna. Berättelsens sista del, dödlighetsoch liflängdstabeller för tioårsperioden 1860—1870, är af det allra största intresse och vore väl värd sitt eget kapitel, men på detta förmodligen mindre populära område vaga vi ej denna gång inläta oss. trån Utlandet. 3 Det betänkando till författningslagar för Frankrike, som framlagts inför nationalförsamlivgen af Ventavon å författningsutskottets vägnar oit oOnvelka märkligt —-AÄ