Göteborgsposten – 22 juli 1874, sida 2

detta uttryck, kan man ju hänföra dem till de poBefolkningsstatistik. Aftonbladet meddelar ett sammandrag af en i Statistisk Tidskrift törekommande berättelse sf chefen för statistiska centralbyrån rörande våra svenska befolkningstörhållanden. Donna berättelse, som hufvudsakligen grundas på 1870 års folkräkning, är särdeles egnad att framhålla de framsteg vår befolkningsstatistik . på senare tider gjort. Vi tillåta oss här att återgitva det i A.-B. förekommande sammandraget, : Medan tillförene befolkningens fördelning efter ålder var inskränkt till fleråriga klasser, medgaf den vid näst sista allmänna folkräkning införda reform i meddelandet af primäruppgitter till betolkningsstatistiken den vigtiga förbättringen, att antalet innevånare inom hvarje lefnadsår kunde meddelas. Härtill har byrån denna gång ytterligare fogat en kombination af åldersfördelningen med civilständstördelningen, särskildt för hvardera könet, länsvis och med skilnad mellan landsbygd och städer, medan man förut endast haft summariska uppgifter om personer ölver 15 är, Bom ej inträdt i äktenskap. Jemförelsen mellan de nu vunna och de äldre uppgifterna utvisar en progressiv ökning at antalet ogifte äfver 15 år inom båda könen; samma förhållande angifves också af sjunkande adtal ingångna äktenskap och försenad ålder för gittermalens ingående. År 1825 voro ogifta mankon öfver 15 år 26,50 4Å af hela mankonet och inom det audra könet 25,62 4 at hela antalet, år 1850: resp. 28,97 och 27,54 4, men 1870 hade de ogittes procenttal sjunkit till 27,25 och 27,10 96. , Båledes tyckes en tendens till förbattring visa sig. Härom yuras emellertid i berättelsen, att hufvudorsaken säkerligen ligger i utvandringens ioflytelse att betydligt förminska Jei absoluta antalet ogitte öfver 15 år och derigenom a ena sidan höja det relativa amalet gifte och å andra sidan sänka det relativa antalet ogitte. Folkräkning etter folkräkning utvisar att qvinnokönets antal är betydligt större än mankönets: 1870 funnos 2,151,872 dvinkön mot 2,016 653 mankön (undantag: Jemtlands län, der ailt sedan 1863 de årliga summariska tolkmängdsuppgifterna ådagalagt, att den manliga befolkningen oafbrutet varit talrikare än den qvinliga). Likväl öfverstiga de födda af mankön alitid dem af qvinkön: t. ex. under årtiondet 1801—1810 bortåt 17,000 och under 1861 —1870 nära 31,000 flere lefvande födde af mankön än af qvinkön. Båda dessa forhållanden ärb, som bekant, så konstanta, att man väl kan kalla dem för statistiska lagar eller, om man ej tycker om Birivistiska filosoternas fails gäneruux. I det förlopp, hvarunder den större dodligneten bland mankönet först utjemnar och sedan omvander förhållandet — så att den qvinliga befolkningens hela summa alltid är den manligas betydligt ötverläg:en, ehuru mindre antal qvinnor födas — iakttages uu en märklig förändriog sedan århundradets börjsn. Åren 1801— 1810 föddes 16,729 gossebarn u er än fickor, men 1810 var den qvinliga befolkningen redan inom åldersklassen 0—10 år tusen personer talrikare, än den manliga, och ännu år 1820 otversteg qvinkönets antal inom sagde åldersklass med 241 p rsoner mankönets (ehuru 1811—1820 töddes 18560 flere mankön ån qvinköv): Deremot alltifrån och med 1830 finna vi, att inom åldern 0—10 år mankonet ständigt öfvers iger qvinkönet, t. ex år 18:0 med ej mindre än 8,223 personer. Uppenbarligen utmärker detta att helsovärdstörbattriugar ej ovasentiigt inskränkt den stora dödlighet bland mankön i spål ålder, som för ett halft sekel sedan egue rum. Losre än till den första tioåriga äldersklassen 9.— 0 är sträckte sig emellertid icke 1830—1860 man 18 otvervigt öfver qvinkönet: i åldersklassen 11—20 år var år 1830 den qvinliga befolkningen 2654 personer talrikare än den manliga, och är 1860 ötv eg den förra mad 331 personer den senare. År 1870 befianes för första gången detta förhållande ändradt, så att mankönet ännu inom äldersklassen 11—20 år var 1873 individer talrikare än samma tioåriga åldersklass af den qvinliga befolkningen. Huru långt tillbaka i tiden orsakerna till nutida företeelser stundom äro att söka, derå erbjuder det följande ett märkligt exempel. Mellan ären 1860 och 1870 har rikets hela folkmängd ökats med 308,797 personer. Likväl visar sig minskning inom en åldersklass, den 31—40-äriga, med 22. personer. Man kunde vid första påseende vara böjd att antaga, att förhällandet något så när förklaras af emigrationen, men denna förklaring förslår ej. Visserligen närmar sig antalet emigranter inom åldersklassen 31—40 år (omkring 19,000) den nyss anförda siffra af 22,251, hvarmed befolkningens hela antal inom samma klass sjunkit 1861—1870; men inom hvardera åldersklassen 0—10 och 11—20 år har utvandringen tagit bort omkriog 21,000 samt inom äldersklassen 21—30 år ävda till omkr. 44 000 personer, och likväl ha alla dessa åldersklasser vuxit 1861—1870. Det är då tydligt, att den mindre forJust, som äldersklassen 31—40 år lidit genom utvandringen, ej är en tillräcklig grund och förklaring till den ej obetydliga absoluta minskning sedan 1860, som samma åldersklass företer; man måste vända blicken äfven åt ett annat håll. Ser man på sodelseären för äldersklassen 31—40 år vid folkräkningarne 1860 och 1870, så befinnes att de 31—40-ärige, år 1860 uppgående till ett antal af 568,6060, tillhörde de under under 1821—1830 lefvande födde 953,263, hvaremot kullen 31—40-årige år 1870 tillhörde de 1831—1840 lefvande födde till det ringare antalet af blott 948,360. Man kan gå ett steg vidare och erinra att, då senare hälften af decenniet 1821—1830 tillhör perioden 1826—1840, hvars sjunkande nativitet bar sin förklaring i de olyckor, som bemsökte vårt land under åren före 1810, deu pu iakttagna minskningen 1861—1870 af aldersklassen 31—40 år är sammankedjad med tilldragelser, som ligga bakom gränsen för Sveriges nyaste sextioåriga bistoria. Det är bekant, att den svensia befolkningsstatistiken besvarar åtskilliga vigtiga frågor på ett sätt, hvartill intet annat land kan bjuda eti mo:s ycke. Eosam stående är sålunda den svenska statistikens fald af Jalttagnlsaon Afvar åldar. RR ERE RR —LR—LLLLLLL vv AAOHAHmm