Göteborgsposten – 21 juli 1874, sida 1

konungens rädgifvare under riksrätt för icke mindre än crotioett af konungen fattade beslut, hvarjemte utskottet dessutom för tillämpning af 107 S Reg.-tormenanmärkte sjutiobvå särskilda ärenden, i hvilka utskottot ansåg att statsrådets ledamöter icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta; ) under den väckte grefve C. H. Anckarsvärd sina ryktbara sem motioner, hvilka, om de gått igenom, snart hade försatt staten i en sådan btällning, som motionären sjelf skulle beklagat, isynnerhet om han kommit till styret; under den var det som frågan om kabinettskassan behandlades och ständerna antogo departementalstyreleen, hvilket beslut af K. M:t eanktionerades och hvarigenom en sådan afgång inom ministören uppstod och svårigheter att komplettera den inträffade, att konstitutionsutskottet föreslog en underd. skrifvelse från ständerna med begäran att konungen ville göra statsrådet fulltaligt; det var äfven under den som alla fyra stånden för första gången sammanträdde på ett rum — riddarhussalen — till gomensamma ötverläggningar rörande nationalropresentationens ombildning; och det var likaledes under den som de särskilda ståndens maktlystna ledamöter täflade om att söka öfverträfla hvarandra i öfverträdandet af grundlagens bud, en täflan, hvilken ockeå verkade på riksdagens hållning, att än det ena, än det andra ctåndeta ledamöter dels uteblefvo, dels icke kommo falltaliga tillstädes vid voteringar i förstärkt statsutskott. : ; j Under en så upprörd period började Gripenstedt sin politiska bana. Det är otvifvelaktigt att ban redan då kände de andliga krafter, om än outvecklade, som stodo till hans förfogande: han var ung, lefnadsfrisk, egde en ofantlig arbetskraft, en utomordentlig receptibilitet förenad med en fast karakter, jemte förmågan att klart, ofta vältaligt, alltid fulltonigt framställa sina åsigter. Om Gripenstedt drifvits af samma känslor och samma åtrå som så mårga andra af oppositionen, så skulle han utan tvifvel lätt kunnat öfverträffa äfven de mest hänsynslösa. Men han byllade redan då, och alltjemt under hela sitt lif grundsataen: noblesse oblige. Han ställde sig visserligen på oppositionens sida, men han ställde sig icke under grefve Carl Henrik Aäckarsvärds dominium: han gjorde sig icke fill partiman quand möme, hvarken då eller sedan under hela sin lefnad: ban deltog derföre icke i de häftiga, skoningslösa anloppen mot regeringen och den åldrige monarken — anlopp som voro mera personliga, än parlamentariska, Han vände sig mot riddarhusets obeti t konservativa ledamöter, mot v. Hart ff, som då stod midt i denith af sitt parlamöntära rykte, mot friherre Ludvig Boye Åöfvad och pröfvad i femtio års riksdagar, mot Lagerhjolm, Btråle, Lefrön och de många nä och framhöll med ungdomlig: värma buru deras obenägenhet för alla : nödvändiga reformer skadade både eamhället och regeringen. NMina horrar-, yttrade G. d. 19 april 1841 under on af debatterna rörande reprosen tationsreformon, eå länge allt gick den gamla, breda, vanliga vägen, så länge voro alla former goda nog; men liksom striden pröfvar klingan och nöden vännen, så är det också politiska brytningar som fresta samhällsband: och grundlagar och sådana konflikter söm denna, skaka dem i deras fogningar. När man först uttänjer dessa elastiska lagbud så långt som möjligt, och sedan afsliter ett stycke, om så behöfves, då är ej allt väl och blir det ej heller, ) Det är sannt, att majoriteten rår för dagen; men M. H., om man en gång inlär den satsen, att den som bar makt, han har rätt, ) Detta märkvärdiga memorial, hvilket med särskild bifogad motiveriog upptager 82 stora qvartsidor, antyder utskottet ändå vara en ofullständig teckning af regeringssystemet, men erinrar, att utskottet hvarken var förpligtadt eller berättigadt, att skrifva styrelsens historie under den granskade tiderymden. Bland beslut, för hvilka riksrättsåtal skulle anställas, upptogs i första punkten k. förordningen d. 30 juni 1838 ang. mosaiska trosbekännares rättigheter och skyldigheter, deres religlonsutöfning och bestyret inom deras församling, en förordning, som var gifven i mycket modererad liberal riktning. Bland åtgärder, på hvilka 107 vore tillämplig, upptages en nädeansökan, åsom sexton år förut i statsrådet förekommit, att etjenster blifvit tillsatta efter temligen tvetydiga yttranden af vederbörande, om de föreslagnes skicklighet ; att ett komitbetänkande utan någon kongl. proposition, men allenast medelst en K. M:ts skrifvelse till ständerna öfverlemnats, en oformlighet, till hvilken ingen anledning gifves af grundlagarne att befrielse från tull och andra umgälder medgifvits för ett på nederlag upplagt fat arrack, som vid inventeringen befanns utläckt och tomt. I ett särskildt memorial meddelades sedan en mängd rättelser. Åtskilliga statsråd hade oriktigt uppgitvits såsom delaktiga i klandrade beslut ; i en punkt skulle namnen på 5 statsråd utgå 0. 8, v. ) v. Hartmansdorffi hade neml. yttrat, att om det af konstitutionsutskottet afgifna förslaget till representationens ombildning förkastades — hvilket G. ansåg böra ske, ehuru af helt andra grunder än den förre — så egde utskottet icke grundlagsenlig rättighet att inkomma med nya förslag, hvilket deremot G. ansåg vara icke blott utskottets rättighet utan äfven ovilkorliga skyldighet, det senare enligt ståndets förut fattade beslut. — —— RR RA