Göteborgsposten – 21 juli 1874, sida 1

manade sina vänner att efter råd och lägenhet sammanskjuta en summa, hvilken oförtöfvadt borde tillställas konungen, för att underlätta och påskynda hans afresa från Bender. Vår hederlige ålderman talade ej för döfva öron, och snart befann sig den betydliga summan af 100 dukater uti hans händer; men den låg derföre icke uti konungens. Att få saken bragt så långt var likväl icke den lättaste knut att lösa. Snart framträdde dock modigt en ung bonde och förklarade sig beredvillig, att som byalagets ombudsman framskaffa och uti konungens egna händer nedlägga penningarne. Efter att hafva blifvit behörigen utrustad med respenningar m. m., satte sig vår pomrare på sin hulliga klippare och styrde kosan åt söder; ty att Bender låg ungefär i detta väderstreck, det visste han — icke mer, Men hvad ville han väl veta mer! Hans friska, hurtiga hjerta och hans varma tillgifvenbet för konungen, som han for att uppsöka, var den kompass, efter hvilken han styrde, och att den visade rätt, ådagalade utgången. Hvilka äfventyr, evårigheter och faror han hade att bestå och bekämpa, kunna vi lätt föreställa oss, då vi erinra oas de trakters vildhet, gesom hvilken en god del af hans långa okända färd ledde honom. De värmare omständigheterna rörande vår ridderlige bondes färd äro