Göteborgsposten – 17 juli 1874, sida 1

cc iiAA teatern, Palais Royal-teatern och Theåtre frangais. Ehuru hans kärlek till Fanchette allt mer och mer tilltog, afhöll han sig dock från att helsa på henne af fruktan att förråda vänskapens heliga sak. Han visste ej riktigt, om han skulle förtvifla för sin egen eller tör sin väns skuld, då man berättade honom, att en officer vid kungliga dragonerna ständigt stod och hängde vid den vackra Fanchettes disk. En vacker dag — det var verkligen en vacker dag — kom Souchard hem. Han gick in till Rafin, tog sin vän i famn och upplyfte honom tre gånger för att öfvertyga sig om, att han ej längre var vanskaplig. Hvad Souchard beträflade höll han nu sina fulla sex fot; ban var en grann karl, men olyckligtvis hade han förlorat ett öga. Theodor, du ser framför dig förste konstapeln på en fransk fregatt, Bom varit med i Souffrens eskader. Jag kommer från Pondichery. Der ni slagits tappert med engelsmännen, ifylde Rafin. Mycket riktigt, du har fått veta det af tidningarne, kan jag tro. Och engelsmännen, fortsatte Rafin, etannade som herrar öfver slaglältet. Dock ej utan förlust; de lemnade åtta tusea af de sina på platsen. Fem tusen, rättade Rafin. ÅJa, fem tusen var det; men hvad du är völ underrättad! Vi hade föröfrigt maratterna till hjelptrupper; präktiga soldater! tOch deras okef heter Hyder Ali. sÄh! du vet ju lika mycket som jag!