Göteborgsposten – 17 juli 1874, sida 1

9 Vv 42Ä2T4 Göteborg den 17 Juli 1874. Den danska ministerkrisen slutade nästan på samma sätt som den svenska törliden vår, om vi kunde sägas hafva någon sådan, då ju endast en af konungens rådgifvare hos oss ledsnade vid det magtpåliggande kallet. Emellertid blefvo på bäda hållen de gamla ministörerna rekonstruerade, som det heter. Och hvad vinst man gjort genom en eller flera nyförvärfvade rådgitvare i den eller de afgångnes ställe, det har ännu icke visat sig. Att här hemma en eller två af hufvudstadstidningarne välkomnade h. exc. Carleson med en temligen olämplig tillrättavisning, då han första gången visat sig som minister i Andra kammaren, kan väl icke innebära mycket, på sin böjd att det finnes ett eller annat kotteri som i otid visat sig vilja mästra. Svårligen kan det bebåda, att man sortsarande tänker försöka att göra honom lifvet surt från det hållet. Men i hvarje händelse: Dii, avertite omen! Rörande den nya eller rekonstruerade danska ministerens ställning kan ännu också mycket litet vara att säga. En af platserna i minietren har blifvit på sätt och vis indragen, nemligen konseljpresidentens, i det att denna befattning nu förenats med sinansministorns. En annan ministerpost står tills vidare ledig, då man icke lyckats få någon krigsminister, hvarföre sjöministern nu sköter dennes åligganden jemte sina egna. Man kan således, redan om man räknar antalet af de förra och de nuvarande ministrarne, föreställa sig, att regeringen förlorat i styrka. Denna beräkningsgrund är naturligtvis mycket dålig, men om man tar i betraktande, hvilka personer gått in i stället för dem som gått ut, så kommer man kanske till samma slut. Vi må erinra oss, att det var den förra justitieministern, sedermera finansministern Krieger, som först afgick, och att han icke kommit tillbaka. Han var dock en af den förra ministerens bästa pelare och onekligen en man med ovanlig förmåga. De öfriga, som icke återtsgit sina befattningar, äro, utom Toomsen, om hvilken vi, sanningen att säga, icke käona mycket, chefen grefve HolsteinHolsteinborg och den erfarne, i svåra statsmansvärf pröfvade kultusministern Hall, af hvilken man från det mera sansade hållet ansåg sig kunna hoppas, att han skulle visa sig vuxen att lösa åtminstone undervisningsfrågan, om man äfven måste tro det omöjligt för en minister hvilken som helst att komma på det klara med venstern rörande Kirkeformuen-. Och i dessa fyra mäns ställe har man nu tillavidare fått endast generaldirektören rör postoch telegrafväsondet, jernvägstrafikchesen och departementschefen Tobiesen, som aldrig spelat någon framstående roll i politiken, och museidirektören Worsaae, hvilken, så vidt man ännu känner till, hvarken enskildt eller offentligt sysselsatt sig med politik. . Det ser sålunda vid en dylik jemförelse alldeles icke ut, som om den nya ministåren skulle vara starkare än den gamla. Det var dock just en stark ministere man ville hafva; åtminstone lät det så bland dem, som, tillhörande godsegareflocken eller minoriteten i folketinget, denna gång hulpo venstern att blifva af med den gamla konseljon. Det tyckes också som en stark ministåre just nu skulle så innerligen väl behöfvas, ty man kan vara öfvertygad om, att den senaste krisen alldeles icke nedslagit Åden forenede venstres mod eller förboppningar, utan fast heldre tvärtom, då man både här och der, såsom det uppgifves, lärer börjat hviska: tänk om det skulle vara möjligt, att venstern skulle kunna hålla uppe en ministöre! Det var jast på tiden då, att några framstående män inom den andra gruppen visade sig framstå framför flertalet äfven i det afseende, att de icke voro allttör fega, tröga, liknöjda eller blaserade för att kunna taga på sig den börda, som skomakaren — yrket i all ära — Hansen och klockaren Berg, för att icke tala om sader Bojsen, troddes sträcka händerna efter. Man frågar nu också i Danmark: är den nya ministeren stark nog för denna börda? Då den senast afgångna ministören ingick i sin befattning, var Danmark jemförelsevis lugnt, i det att den forenede venstre då ännu icke börjat sina stormlöpningar. Det ——