Göteborgsposten – 16 juli 1874, sida 2

neradt denna åsigt och säger: Mac Mahon olkar lagen af den 20 november annorlunda in kammaren och vill endast gifva giltighet it sin mening. Tidningen XIX Siecle talar öm ett parlamentariskt statsstreck, och den bonapartiska Pays, som för öfrigt gillar Mac Mabons uppträdande, säger, att han utfört ett itet statastreck. Gambettas organ Råpubliqne srargaise iillstår, att det parlamentariska systemet är tillsvidare uppbåtdt. men tröstar sig likväl dermed, att den situation, som skapats genom omröstningen af d. 8 juli, skall snart gå öfver. Det officiösa bladet Prosse, som stär marskalken mycket nära, utvecklar budskapota betydelse i en temligen kategorisk artikel, hvari det heter: Marskalken bryr sig ej om språkets finesser; han talar rent ut, emickrar ingen, men säger sin mening. Han bar rätt att fordra. sin myndighet organiserad, emedan han bar ett löfte derom. Vill man icke hålla löftet, nåväl! havs myndighet är faststäld för sju år, och detta beslut är oåterkalleligt. Marskalken har kort och godt.segt till bären, nationen och kammaren: Jag har makten i sju år och behåller den i sju år. — En korresp. till Köln. Zeit. säger med rätta: Ingen medelväg finnes gumera. Kammaren har att välja: antingen den af marskalken äskade organisationen eller upplösning. Casimir Påriers förslag skall bli förkastadt oaktadt alla republikanska tidningars sangviniska förboppningar. Man måste iarätta något, som hvarken är republik eller monarki: septennatet som mest påminner om direktoriet, eller finna sig i att bli upplöst. Tidningen Figaro går ända derhän att uppmana marskalken till ett statsstreck samt hånar djerft nationaltörsamlingen för dess svaghet. Isynnerbet en af dessa bladets artiklar har väckt stor skandal inom församlipgen. Den slutar sålunda: I, mina herrar deputerade, som för kort tid sedan voren suveräna för att skapa en regering och numera ej ären det för att fullborda edert verk; I, som voren allmäktiga för att grundlagstifta och nu ären fullkomligt maktlösa för att förstöra, stiften sagar! Vifvänta derpå. Sedan tre år tillbaka hindren I allt; sedan tre år anvanden I eder själ, alla edra krafter och hela er tid på att hindra monarkien, republiken, kejsardömet, ja, till och med provisoriet. Välan! Enens nu om något — vi skola lyda. Men om I försöken något emot marskalkens myndighet, så skola vi icke lyda. Om I viljen vända tillbaka från ett oåterkalleligt och suveränt beslut, så lyda vi icke! Om I viljen öfverlemna åt en annan församling den grundlagstiftande myndighet, som I icke längre sjelfve egen, så lyda vi icke, och en hvar, som lyder Er, skall vara en upprorsmakare. Vi skola endast lyda de lagar, som akta marskalkens myndighet för sju år. Denna myndighet, som I hafven i Eder fulla suverähitet beslutat, står för framtiden öfver edra angrepp. Beklagen eder icke, öfverlemnen eder icke ät förtviflan. Arbeten! Besluten lagar — vi skola utföra dem. Men så länge intet finnes, skola vi icke vara tomhetens tjenare; vi skola var septenniets tjenare, den enda sak som finnes till... det parlamentariska septenniets, om I besluten en författning... det militära septenniets, om I skiljens åt, utan att hafva konstituerat något. På grund at nationalförsamlivgens förbittring öfver denna cyniskt oförskämda artikel har militärguvernören i Paris indragit Figaro för fjorton dagar. Såsom ett motstycke till skildringen af de grymheter, till hvilka oarlisterna skola gjort sig skyldiga etter marskalk Conchas död, meddelar en korrespondent till ÅTimes, som för närvarande uppebåller sig vid carlisthären, en af oss i går omnämnd framstöllning af de förfärande handlingar, som republikanska trupperna utöfvat. Innan Concha öppnade fälttåget, säger korresp., riktade han följande ord till befolkningen i Lodosa: Jag skall föra ett utrotningskrig i Navarra; jag vill förjaga de rojalistiska banden ur landet och förstöra de städer, i hvilka de funnit tillflykt. Jag skall skoningslöst uppfylla mina löften, och Navarra skall i hela slägtled minnas mitt namn. Marskalkens framryckande började d. 25 juni, d. 26 intog han städerna Labalax och Abarzuza, och dagen derefter föll han under angreppet på linien mellan Villatuerta och sistnämda stad. Concha uppgaf andan i Abarzuza, och hans trupper kastades öfverallt tillbaka; men de städer, som de utrymde, öfvorlemnade de obarmhertigt åt lågorna. Hela Zabal brann upp med undantag af kyrkan, som låg full af särade, under det att de husvilla innevånarne eutto på torget i trasorna efter sina kläder. I Abarzuzaa var förstörelsen ännu större. Af 100 bus voro endast 20 oskadade. Då oarlistorna inryckte i staden, voro 180 republikanska soldater i färd med att antända byggnaderna. De grepos genast, och innevånarne berättade, att de skjutit sex carlistsoldater, som tagits tillfånga under striden, samt kastat dem in i ett brinnande hus, fastän de ännu icke voro döda. Följande dagen skulle dessa soldater skjutas, men då första salvan äflossate, inträffade ett benådningsbref från Don Carlos. Korresp. försäkrar, att carlisterna äro ädelmodiga mot sina fiender. Han tillägger, att rogeringstrupperna under de trenne dagarnes kamp förlorade mellan 4 till 5,000 man, medan carlisternas förlust var endast ringa. I allmänhet tyckes den åsigten vinna allt större insteg hos den allmänna meningen i Europa, att en intervention i Spanien måste snar! nog ske. Om denna sak skall tillochmed redan underhandlas mellan kabinetten. —oe— trodde knapt, att det fanns någonting märk I värdigt utanför den underbara plats, der har fn ON.