Göteborgsposten – 16 juli 1874, sida 1

med dig en sax, och om du ser en stångpiska som sticker för långt ut, så, ratsch! klipp af den och spring derifrån. Du förargar äfven de flickor du möter: da nyper dem både gula och blå. Dumbom! Om du får se en, som behagar dig, så gå fram till henne, tag benne om halsen och kyas henne, Victor! Och Victor lade dessa visa råd på bjertat och blef under sin uppvext Palais Royals fasa. Vare sig en följd af jemårigheten eller vanan att bo i samma förstuga, trifdes Victor Souchard och Theodor Rafin särdeles väl tillsammans; Theodor var den enda varelse, som Victor brydde sig om. Medlidandet hade kanske en del i denna tillgifvenhet, som för öfrigt var uppblandad med en god del egennytta. Thoodor var vanskaplig, hans ben, bvilka stannat i vexten, hade ej kraft att uppbära kroppen. En följd af denna missbildning var att Theodor bade blekt ansigte, brunt silkeslent hår och ett sorgset men intelligent leende. Det var en puckelryggig utan puckel. Han kunde ej gå; sittande i en mycket låg karmstol tillbragte han sina dagar med att sprätta sönder kläder, ännu ej tillräckligt försigkommen att vara sin far till någon större nytta. Då han arbetat till verkstadens belåtenhet, bar man honom ut på terassen i solskenet, hvarifrån han hade sitt nöje af att se på de promenerande i trädgården. Vanligen bestod man honom detta nöje vid middagstiden, och då kom vännen Victor Souchard upp och berättade honom sina bedrifter från föregående afton. Som det var sällsynt, att Victor för framgången af sina upptåg bade annat att tacka än sina händers styrka, sin vighet