Göteborgsposten – 16 juli 1874, sida 1

återigen vändt upp och ned på allting) äro ohjelpligen förbi, öfvergifves nu af alla dem, som trodde sig kunna göra affär i hans återställande, och blott den lilla, men i sin trohet orubbliga kärntruppen af gamla legitimister återstår honom, när han återgår till sin gamla, af ingen honom bestridda ställning såsom Europas första gentilhommo. Men lemnom dessa höga rymder. Ar det många svenskar af dem, som under de senare åren besökt Paris, som ej känt Henri, den alltid artige och uppmärksamme gargonen på Caf de Suede, han som böll ordning på de svenska tidningarne, tog emot och asskickade bref, tillhandagick med upplysningar och råd och i många fall var en hjelpreda för våra resande landsmän. När flenden kom och det under belägringen icke var mycket att göra på caföet, tog Henri sitt hvita förkläde af sig, iförde sig istället uniformen af någon frikår och gick ut och slogs manneligen under hela kriget. För några dagar sedan har ban köpt Caf Danmark vid rue S:t Honor6, aldeles bredvid Palais Royal, der Skandinaviska föreningen i öfra våningen brukar samlas. Cafö Danmark har under sin nye patrons hand redan antagit ett helt hemtrefligt utseende. Utom de vanliga franska tidningarne finnas der att tillgå flera blad från hvarje af de nordiska länderna. Man får kaffe med grädde, Cederlunda bankopunsch, Fahlubränvin och Fjellbackaanjovis, och man får framför allt, hvad som icke alltid är fallet på oasåerna, ett hyggligt bemötande, fastän man är resande. I en tillgänglig adressbok kan man, om man så vill, få reda på landsmäns adresser och få hvarjehanda upplysningar. Eftersom jag kom att nämna Skandinaviska föreningen, hvilken beklagligen här icke synes vilja slå rågon fast rot, kan jag ej underlåta att offentligen framställa en tråga, som jag många gånger enskildt gjort, utan att derpå få ett nöjaktigt svar — hvart har den gamla Nordiska föreningens bibliotek tagit vägen? Detta var på sin tid, särdeles i afseende på dansk litteratur, ganska rikhaltigt; böckerna förvarades i två solida och vackra ekskåp, och det fanns äfven, om jag -ej allt för mycket irrar mig, en fond af 1000 sroa, utealutande bestämd af gifvarne till böckers inköp. Hvad har det blifvit af alltgdetta? Om det finnes någon, som kan upplysa derom, ekulle han visst göra sig måvgen förbunden.