Göteborgsposten – 16 juli 1874, sida 1

inskrift betydde. Då de inkommit i monsieur Souchards rum, mätte man deras längd, knackade dem på refbenen, utspärrade deras tår, slog dem hårdt i ryggen, lät dem hosta och lade derefter femtio åcus i handen på dem. Tre dagar derefter lärde de sig att marschera under korporalens fuktel. Rafin hade en son, vid namn Theodore, som betyder Guds gåfva; Souchard hade också en son, hvilken han kallat Victor, mindre för att ställa honom under det liknämda helgonets beskydd, än för att beteckna all möjlig militärisk storhet; hans son skulle blifva segerrik, emedan han skulle blifva militär liksom han sjelf; och i sjelfva verket sakoades ej skäl att wo på en krigisk framtid för detta barn, som vid femton år var on vacker pojke, liflig som en fisk, med eldig blick, små antydvingar till mustascher och en sträckning på knävecket, så att han gick som en fulländad gardeasoldat. Victor Souchard lofvade att blifva, om ej en stor härförare, så åtminstone en förträfflig tamburmajor. Hans far skämde kanske något för mycket bort honom, men han påstod, att alla stora fältherrar börjat med att slå ut rutor och förstöra möbler. De göra odygd för grannarne, kasta kattor i brunnar, slå sönder gatlyktor och afskära klocksträngar. Bapyard började på det sättet, tänkte Souchard; min Viotor liknar Bayard. Ibland sade han i sträng ton till honom: Victor, du spänner snören tvärs öfver gatan för att narra gammalt folk att stupa på näsan; du stoppar småsten i fickorna på dem; det der är ej bra, man får ej göra så. Ställ dig hellre bakom ett träd i trädgården, teg