Göteborgsposten – 14 juli 1874, sida 1

—— — — ansigte. Jag skall dö, om du talar så hårdt till mig. Jag har kommit hit blott derföre att mitt hjerta är krossadt, och jeg ingen bar på hela jorden att vända mig till mer än dig. Jag medför dåliga nyheter, Jasper. ; — Dåliga nyheter! upprepade Lowder, i det hans tankar genast vände sig till det bref han mottagit från Palestro och hvari omtalades Guy Tressilisns återkomst till England. Tala — hvad är det? — Gör dig beredd på den sorgligaste nyhet du kan få höra, Jasper. Oh, mir stackars man! Vår gosse — — Vår gosse! upprepade ILowder med en känsla af lättnad. De dåliga nyhetorna röra således bonom? Jag trodde — Han lät meningen bli osullbordad. — Säger dig ej min sorgdrägt, hur det förbåller sig? frågade den unga hustrun med sin sorgsna stämma. Vårt barn, Jasper, vår vockre, blåögde lille gosse — är död! — Död? — Det förekommer dig likasom mig omöjligt, min älskade; men han är död. Han dog i förgår qväll. Oh, min man, jag har nu blott dig qvar! Jag ville, att du skulle se honom, innan han begrafves. Barnet är dådt, sade Lowder tänkande wer på sig sjelf än på den bedröfrade unga medora. 13, detär kanhända lika bre det. . Jasper! — Jag monar bvad jag säger, Koster. Det tjenar ingenting till att vara däraktig och känslofull. Bara äro i alla fell en börda. Naturligtvis är det hbrdt för dig; men döden är hvarje menniskas oundvikliga lott, och det var bättre att baroet fick dö, än stt det skulle växa upp och förorsska dig sorg och bekymmer. Öh, han skulle aldrig ba förorsakst mig någon sorg, sade den unga hustrun med en mors kela ömma tillit, Min gosse — min älskade gosso! Nu är du allt hvad jag eger i hela den vida verlden, Jasper, sade hon åter, i det