Göteborgsposten – 10 juli 1874, sida 2

—————— —— ——— — — — —— olla reste sig upp, just som Popley inträdde. Han berättade, att han sett mr Gover i Gloamvale. Olla bleknade och knäppte ihop händerna. — Han har således spårat upp mig! Oh himmel! sade hon rysande. — Hans hästar voro alldeles uttröttade och kunde ej gå vidare, sade Popley. Jag tror, att han stannar i Gloamvale öfver natten och kommer hit först i morgon bittida. Det är en stygg natt att vara ute i. — Det är väl, att vi äro varnade i tid, yttrade Olla. Se till att fönster och dörrar tillstängas väl. Släpp ingen in i natt, Popley. Vi måste vara på vår vakt. Popley nickade och lemnade rummet. — Oh, Guy, sade Olla, hvad skola vi göra? Jag har nu ej tillräcklig tid på mig för att telegrafera till sir Windham Winn, Allt mitt mod sviker mig nu! — Jag skall beskydda er, Olla; ni har gifvit mig rätt dertill. — Men ni känner ej Devereux Gower. Han skall ej låta mig följa er hem. Han skall skicka er bort från Bleak Top, och innan ni hinner återvända till min hjelp, skall han ha fört mig till någon plats, der ni ej kan finna mig. Hon skall aldrig upphöra att förfölja mig, förrän det står utom hans förmåga att nå mig. — Då måste han genast sättas utom förmåga att nå er, Blanche, sade Tressilian småleende men med djupt allvar. Jag kan blott se ett medel dertill. Olla, älskade Olla, ni har lofvat att följa mig till Tressilian såsom min trolofvade. Följ mig dit såsom min hustru. — Er hustru? — Ja, min älskade. Se ej så förskräckt ut. Bevisa er kärlek och ert förtroende till mig genom att gifva mig rätt att skydda er för denne skurk. Olla såg förvirrad ut. — Detta är så plötsligt, stammande hon rodnande