Göteborgsposten – 10 juli 1874, sida 1

————————— Han gjorde åter ott försök att förmå körsvennen att fara vidare, men denne vägrade. Mr Gower såg på hästarne och fann sjelf, att de skulle vara oförmögna att färdas längre. — Nå, jeg får då skaffa mig skjuts här till Bleak Top, sade han. — Jag kan gifva er iogis för natten, inföll diversehandlanden, ty här kan ni ej få skjuts hvarken för goda ord eller penningar. — Är ni säker på det? Jag betalar hvad som helst. Diversehandlanden upprepade sin försäkran. Den aristokratiske främlingen lät höra en ed som kom den beskedlige handelsmannen att rysa. — Om inga hästar kunna erhållas, skall jag gå upp för berget, utbrast den resande. Jag har en affär, som ej tål uppskof, att uträtta på Bleak Top. Han begärde ett glas konjak, som erhölls från ett inre rom, och utan att akta på handelsmannens allvarsamma afrådan anträdde han derefter sin vandring. — Ändtligen har jag lyckats uppspåra henne! utbrast ban för sig sjelf. Vi få nu se hvom som skall vinna spelet — hon eller jag! Mr Gower fortsatte sin väg, hvilken han snart fann vara den svåraste och mödosammaste han någonsin färdats: Då han hunnit ett godt stycke uppför berget, såg han ljus lysa i ett hus på höger hand. Det var skenet från Hester Lowders lampa i hennes rum på Gloam Fell. Mr Gower närmade sig, inträdde i trädgården och giek fram till fönstret. Det var ej någon tafla af hemtrefnad, som mötte hans bliok derinne. I skenet från brasan och lampan satt Hester Lowder. Hennes barn låg på hennes kvä alldeles stilla. Mr Gower kunde ej se den unga moderns anrigte; men hennes ställning utvisade on djup förtviflar