Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 1

nade det bref, som var ämnadt åt dig. Det var från Palestro. Det är onödigt säga, att jag lästo det helt och hållet. Han tog upp brefvet ur sin ficka och lemnado det åt Lowder. Denne skyndade att genomläsa innehållet — han läste det två gånger — och derefter kastade han brefvet på elden. Då brefvet var uppbrunnet, höjde bedragaren hufvudet, såg sir Arthur trotsigt i ansigtet och yttrade det enda ordet: . — Nåväl? — Jag begär en förklaring öfver brefvets innehåll. Återigen frågar jag dig: hvem är denne undkomne fånge? Hvarföre fruktar du hans ankomst till England? Jasper Lowders utsigter voro ytterst mörka i detta ögonblick; men i bans hjerta var hoppet ej dödt. Brefvet på postkontoret i Gloucester kunde innehålla bättre nyheter. Säkert kunde ej Tressilian ha återvunnit sitt förnuft. Han hade blifvit förskräckt och varit nära ott förråda sitt brott och i förskräckelsen ådraga sig förderf. Detta måste godtgöras. — Jag skall förklara saken, sade han då nödvändigheten att svara blef allt för tryckande. Den man som undkommit ur röfrarnes händer, är en elak man — en italienare — förut en af mina bekanta. Han — han hatar mig! Han skulle döda mig så fort han finge se mig! — Hvarföre? — Emedan — emedan — Men huru skall jag för er kunna blotta detta kapitel ur mittt lif? utbrast I.OWder. Ni har redan fått en nyckel till sanningen genom den der spelskulden. Ni känner min öppna och omisstänksamma natur. Jag råkade i Neapel i händerna på ett sällskap spelare, som höllo sig på Palestros värdshus, der jag några veckor bodde. De tförledde mig till spel, som ni vet på er bekostnad. En qväll värtade de mig med sig liksom många gånger förut upp i ett öfre rum i värdshuset