Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 1

Jasper Lowder afbröt baroneten med ett förfärligt anskri. Hans likbleka färg, hans förskrämda ögon, hans konvulsiviskt sammandragna ansigte — allt tillkännagaf, att en ryslig sruktan gripit honom. — Flytt? sade han i ihålig ton. Kommit till England? Han är här? Sir Arthur blef förfärad öfver den sinnesrörelse hans ord frambragt. Den hemlighet, som rörde hans förmodade son, antog i hans ögon ännu större proportioner. — Du tror således, att han vid sin ankomst till England skall komma direkte till Tressilian? frågade baroneten hastigt. Lowder höll upp sina händer, liksom om han väntat ett ögonblickligt personligt angrepp. Han blickade mot dörren, som om han väntade att få se den fruktade uppenbarelsen. — Ni har sett honom? hviskade han. . — Nej, jag har icke sett honom! Han har ej ännu uppträdt här på slottet. — Ni — pi har haft underrättelser från honom? — Nej, icke från den hemlighetsfalle person, hvars flykt ur de italienska röfvarnes händer förmår att injaga en sådan förskräckelse hos dig. — Ni har haft bref från Palestro? frågade Lowder darrande. Sir Arthur tvekade i sitt svar. Efter ett ögonblick yttrade han med allverlig stämma: — Palestro har ej skrifvit till mig, Guy. Jag vill tala och handla öppet med dig. Jag har kommit din hemlighet på spåren, och jag vill lära känna den fullständigt. — Hura mycket vet ni? frågrde Lowder. — Jag skall säga dig det. Denna afton, sedan du och Purmton lemnat middagsbordet kom Purmton med brefväskan. Bland andra bref fanns ett till unge sir Tressilian. Det föreföll mig besynnerligt, och jag öpg