Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 1

—— Ae AA— hvarandra. Jag skulle gerna vilja försona mina fel och visa er, att det ligger verkligt guld på botten af min karakter. — Innan du kan bevisa detta för mig, Guy, måste jag ba ditt förtroende. Jag måste veta hvilken din hemlighet är. — Min hemlighet! utbrast Lowder och spratt till. — Ja. Du behöfver ej förneka, att du har en hemlighet. Jag vet, att den summa du betalade italienaren ej var en spelskuld. Hvarföre lofvade han upprepade gånger att skrifva hvarje vecka? Hvilken hemlighet fanns mellan dig och honom? Hvarföre har du mutat honom till tystnad? Lowder var för mycket bestört för att genast kunna svara. Baronetens misstankar tycktes ha vaknat slutligen. Huru skulle detta sluta? — Jag har ingen hemlighet, stammade bedragaren slutligen. Era romantiska fantasier ha kommit långt från sanningen. Palostro är en notarie nere i Neapel, som jag blifvit skyldig en stor summa på spel. — Kvarföre yrkade du då på, att han skulle skrifva hvarje vecka? Lowder kunde ej hitta på ett antagligt svar. Han rodnade och bleknade ömsom och iakttog en envis tystnad. — Och hvarföre, fortfor baroneten, har hans bref kommit under en falsk adress till Gloucester? Lowder tycktes bli öfverväldigad af skrämsel. — Hvem — hvem har sagt er det? stammade han. Det är falskt — jag svär, att det är falskt. Sir Arthur höll upp handen med en befallande åtbörd. — Ännu en fräga, sade han. Hvem är denne fånge, gom var i röfvarhöfdingen Röde Carvellis våld? — denne fånge som flytt och kommit till England —