Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 1

Bref srån Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 5 juli. En af mina härvarande vänner, med det bästa hjerta, med den allmänna bildning, att han skulle kunna inväljas i Vetenskapsakademien, i den klass naturligtvis som enligt Tegnr utgör stoppgarnet för hälen af vetenskapernas ullstrumpor, derjomte egande en förträfflig helsa och en solid förmögenhet, för öfrigt en så klok och erfaren man, att han ständigt anlitas som rådgifvare af sina bekanta, utan att någonsin af dem blifva stäld under riksrätt, enär hans råd alltid öfverensstämma med deras på förhand fattade beslut, om hvilka han under rådslagen lätt får kännedom; denne min ärade vän befinner sig nu i den svåra belägenheten, att sjelf vara villrådig. Han vet nemligen icke, huru och hvar han skall tillbringa sommaren angenämast. Alla landtställen häromkring med lätta kommunikationer blefvo upptagna, medan han gaf sina vänner råd, hvar de skulle slå sig ner. Han behöfver ännu ingen husläkare och är således befriad från åliggandet ati resa till någon belsobrunn. Vid ingen badort skulle han erhålla samma beqvämligheter fom i sitt eget komfortabla hem, der han kan taga kalla öföfversköljningar, så ofta han behagar. Om jag skulle göra en resa till Island för att bevista tusenårafesten der? Tusenärsfester förekomma ju så ytterst sällan :, frågade han häromdagen; — Men7, invände han efter ett långt begrundande, hotellerna i Reykiavig äro troligen mycket primitiva, och när så är förhållandet — nej till Island reser jag icke7. Om jag skulle resa till Brässel för alt åhöra förbandlingarne till fastställande at nya folkrättsliga principer under krigstid? Bellssel är en ganska angenäm stad, och kanske skulle jag der kunna stifta bekantskap med lir Jonas Jonasson i Gullaboåg, som bör vara der, men som jag här verkligen negligerade: Efter en lång paus yttrade min vän: Nej, dit reser jag icke heller. Jag är bestämdt öfvertygad om, att desaa herrar kongressister icko skola diskutera för öppna dörrar för att icke kompromettera eig inför de kritisorande åhörarne på galleriet, och då blef ju ändamålet med min resa förfeladt? och så ölvergafs den rosplanen. Kanske är det en skyldighet för mig att deltaga i den Arkeologiska kongresgen, yttrade min vän vidare. ÅJag är ju en vän af fornsorskning, har ju varit närvarande vid utgräfningen af flera ättehögar, hvilka tyvärr befannos plundrade låvgt förut, och eger ju sjelf en liten vacker samliog af gamla bronssaker och af äkta sort, ehuru jag, uppriktigt sagt, föredrager de beqvämare och vackrare redskapen, som vår tid producerar. Men det bör bli intressant att höra de celebra arkeologernas meningsutbyte, ty eniga bli de väl icke, lika litet som våra urgamla förfäder voro det. Fornforskarnes Nestor, den 87 årige professor Nilsson, ännu lefnadskry och stridsfärdig, väntas ju hit? Och kommer han, så kan ju hvarken Worsaae eller Stenstrup från Köpenhamn utoblifva? Icke heller Hildebrand, far och son, Säve, Stolpe och Montelius, icke heller Vitterhets-, Historieoch Antiqvitetsakademiens sornforskande ledamöter — alla de långväga främmande sornforskarne oberäknade. . -Strakosch och hans sångaresällskap kommer ju också hit — fortsatte min vän. — Jag kan föreställa mig deras häpnad, när de erfara, att i Sverges hufvudstad icke kan fås någon lokal motsvarande deras röstomfång, som mellan solens uppoch nedgång ej får rum, än mindre inrymmande så många åhörare som de påräkna. — Icke heller tror jag det går an för mig att resa bort då den ÅInternationela statistiska kongressens ständiga utskott samlag här. Eller hvad tror ni? Vi trodde just ingenting i den saken, men hvad vi bestämdt tro på det är, att medan vår vän ständigt frågar sig sjalf: antingen — eller? eå stannar han qvar här, och derpå förlorar han ej, ty man kan arrangera sig väl och angonämt äfven här sommartiden. Se här, hurn han uppgjort. sitt program — provisoriskt, Åty, säger han, gör er icke säkra på, att jag stannar här, om jag än tör ögonblicket är litet villrådig, när och hvart jag skall resa. Sitt frukostkaffe intager han på Strömpartorren: dor läser han morgontidningarne först, sedan de med nattåget ankomna tidningarne, derefter mediterar han, betraktar den ständiga omsättningen af främlingar, och sam talar med en eller annan stockholmare, som trött och varm kommer dit på en liten stund 22. AAI äj;A .IS 85