Göteborgsposten – 8 juli 1874, sida 1

— Ah, mr Lovder, var lugn i himlens aamn! Denna sinsesrörelse skadar er, bad Olla. Tressilian tycktes ej höra henne. — Ah, jag förstår alltsammans! utbrast han. Han trodde mig vara döende. Hen bestal mig, då jag låg utsträckt på stranden. Han tog papper, dagbok och andra artiklar ur mina fickor och ditlade de här sakerna, som tillhörde honom sjelf, i stället. Det är han, som är Jasper — Jasper Lowder. Jag fann honom i Baden. Jag trodde honom vara en hederlig, fattig ung man, som lemnat Eygland för att skaffa sig sitt uppehälle såsom engelsk språklärare i Tyskland: Hvad jag höll af honom och hyste förtroende för honom, och huru ban gäckade detta mitt förtroende. Det förekommer mig som om jag likväl skulle bli vansinnig af allt detta! Den stackars Olla började frukta detsamma. — Obh, af medlidande för er sjelf och mig, var lugn! bad hon. ö Det låg ett bittert och förfärande lugn i Tressilians ton, då han svarade: — Vara lugn, då denne skurk intagit min plats i min fers hjerta! Han har stulit mitt namn, vänner, fädernearf och lomnat mig att omkomma bland främlingar! Huru skall jag kunna vara lugn, Olla? Han är den verklige Jasper Lowder, och jag — jag är Guy Tressilian! Det låg i hans ton och sätt något, som gaf bekräftelse åt hans ord. Efter den första förvåningen trodde Olla fullkomligt på bans förklaring. — Ni är då Guy Tressilian? yttrade hon. — Ja, jag är sir Arthur Tressilians ende son: — Hvad är att göra? frågade Olla, i det hon bliekade ut på de stora snömassorna. Vägar måste banas. Vi måste telegrafera till sir Arthur — — Nej, afbröt Guy med naturlig bitterhet. Låt mig stanna qvar här, till dess jag är frisk. Min far har aldrig saknat mig. Han har tagit denne salske man till sitt