Göteborgsposten – 6 juli 1874, sida 1

— Han har ej omtalat någonting, utom att penningurne stulos för alt betala en spelskuld. — Så är det, sade Lowder i det han sänkte hufvudet. Jag omtalade alltsammans för min far i går qväll och han har fullkomligt förlåtit mig. Hela aakon var ingenting annat än en ungdomsdårskap. — Jag beklagar att jag ej kan se den i ott sådant ljus, sade Blanche kallt. — Har ni då ej något medlidande, Blanche? Ser ni ej hur rysligt jag lider i medvetandet af att milt felsteg är kändt af er, utbrast Lowdor passioneradt. Jag spelade i Neapel. Jag blef skyldig en man der två tusen pund. an Kom till Tressilian i går och kräfde mig. anser spel vara ett brott, och jag ville hålla s lig för honom. Jag vissto ej huru jag skulle erhålla så mycket ponuingar på så kort tid. Jag visste alt den summa jag behöfde fanns i skåpet i biblioteket och var afi sedd för mitt bästa. Jag betraktade cj sakensom en I stöld. Jag sörhjelpte mig sjelf till det som skulle blifva mitt — — Och insinuerade att Purmton eller Paxtor eller någon af betjeningen begått stölden, sade Blanche i sarkastisk ton. — Blanche, ni drifver mig till ytterlig förtviflan. Det är mitt första felsteg, och jag vill att det skall bli mitt sista. Vill ni göra det rättas stig så svår för mig att beträda? Jag har erkänt mitt brott. Om lidandet kan försona ett folsteg, så är mitt försonadt Ni som aldrig sagt en osanning, som aldrig vikit från det godas och rättas stig kan ej fatta eller ha medlidande med min svaghet. Ni kan ej förlåta den! Han stod framför henne en verklig bild af sörtviflan. Hans förstörda anletsdrag, hans sänkta hufvud, hans hopI knäppta händer uttryckte en ångest, som alldeles icke var låtsad. Och verkliga förhållandet var att han fattats af i en dödlig fruktan att denna rena högsinnade flicka skulle