Göteborgsposten – 6 juli 1874, sida 1

cor och framför allt en samling böcker, väl icke öfverdrifvet stor till antalet, men innehållande flera rariteter än många enskilda samlingar ba att framvisa. En handstil, sådan som hans, får man leta efter, och den at Villemessant utgifna samlingen Autographe har neppeligen något kurlösare skrifprof än denna att sramvisa. Man kan icko precist ge den benämningen kråksötter, ty bokstäfverna äro synbarligen tormade med en viss omsorg, men olyckligtvis tillhöra do intet kändt alfabet och synas vara uppfunna expres af Janin sjolt — I Journal des Dåbats fanns dot icko mer än två sättare som jörmådde öfversälta dessa hieroglyfer på tryckt prosa. När han hade att skrifva någor annat än för nämnde tidning måsto han anlita sin hustru såsom handsekreter. — En dag fick en af hans confraters i litteraturen ett bref, i hvilket han efter långvarig granskning slutligen trodde sig igenkänna Jules Janins underskrift. Ilan tog ett åkdon och skyndade ut till Passy. — Ah, det är ni, utbrast Janin, har ni läst milt bre — Ursäkta sade den andre, jag har nyss fått det, och jag kommer just för att be er läsa det tor mig. — Jag skall försöku, sade författaron beskedligt. Hans svärmor dog för några månader sedan och lemnade honom en förmögenhet af 3 millioner. — Min Gud, sade Janin, Åhvad skall jag göra härmed. Jag har inga barn, jag får aldrig dricka vin och icke äta annat än grönsaker och urkokt kött, enmt har aldrig i mitt lil brytt mig om hästar! — Döj den kom dock snart och befriade honom från alla bekymmer härom. I Vid begratningen saknades icke många af dom, som göra anspråk på alt räknas med till litteraturens eller konstens, till och mel vetenskapens verld. Det lilla Passy var : ; öfrigt fullt al askådare, samt hela vägen som leder från sorgehuset till kyrkan, Eftor jordfästaingens slut flyttades kistan (som sedormera skulle transporteras till den aflidnes familjegrat i Evreux) ut i prestgårdens trädgård, hvarest, de sedvanliga minnestalen höllos at hr Cuvillier Henry å akademiens och af hr Louis Ratisbonae å Journal des Debate väg-; j nar. Kistan stod uppatäld mellan fyra höga. träd framtör en staty af den heliga Jungfrun. Hela den lilla trädgården var alldeles uppfylld af deltagande vänner och beundrare ull den aslidne. — I en af de främsta lederna al proceseionen närkte jag vår landsman öfver stelöjtnant Sraasl, hvilken, om jag ej misstager mig, var genom personlig vänskap lierad med den bortgångne akademikern. Man talor gerna om fransmännens, enkannerligen Parisarues, löslighet i seder, och man har utan tvityol rätt att strängt bedöma dem. Men det är likväl ganska säkert att den yttre anständigueten respekteras här mycket mera än på de flesta andra stöllen och bestämdt mycket mera än i vissa tyska städer, deribland sjeltva det sittliche Berlin. Jemförelsen skall vara lätt att uppdraga och utfaller aldeles afgjordt-till Paris förmån. Bland på senaro tides vidtagna åtgärder af sedepolisen är att förbjuda fruntimäer, som icke äro ätföljda af någon manlig ledsagare, att taga plats utanför casåberna om qvållarne, hvarigenom den beryktade qvinliga expositionen utmed hela catöraden vid boulevard Moutmartre är till ända, och doktor Gustaf Rasch, som deröfver gjort så stor upphätvelse i sina pariserskildringar kan således sotva i ro. — Au det för öfrigt icke är poli sen allena, som hällor vakt öfver att ingenting stötande får passera ute på offentliga ställen, visade Big häromdagen i Luxemburgträdgården. Musiken spelar der vissa dagar i veckan och samlar då till trädgården mycket folk. På en gång uppstod bland massan en rusning till en plats, och hola hopön skockade sig omkring en bänk, der ett fruntimmer hade slagit sig ved. Den starka värmen i förening måbärda med allt för lifliga sympatier för republiken, yttrande sig i hågen att återupptaga ett mode ifrån 1790-talet, hade förmått henne att -dacolletera sig på ett sätt som de närvarande tanno stötande. Slutet blef att polissergenterne nödgades träda emellan för att beskydda den excentriska damen för hopens närgångenhet. Och detta midt i Quartier latin, som annars icke hor namn om sig att vara nogräknadt! Stora operans direktör, hr Ialanzier, är sodan midsommar. återkommen från London, der han nästan en hel vecka uppehållit sig med underhandlingar med fru Nilsson-ROuzeand. Underhandlingarne ha omsider lyckats och det är nu en afgjord sak att dena nya operan kommer alt öppnas mod Hamlet, med Nilsson och Faure i hulvudpartierna. Viikoren för engautom ati pennin-Ii alldeles förskjuta honoi