Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 2

skyndade uppför trapporna för att göra eig i ordning till den föreslogna promenaden, under det sir Arthur gick till biblioteket och Lovwder tog på sig ytterrock och handskar, Den sistnämnde stod på förstugutrappan då Blanche kom ned. Lowder bjöd henne sin arm. Utan att tyckas märka artigheten sprang flickan ned för trapporna och gick förut öfver den breda gräsplanen ned emot floden. Lowder följde henne med snabba steg. Tressilianska godset sträckte sig mer än en engelsk mil utefter flodstranden. Der fanns ingen väg eller gångstig, utan gräsplanen som bibehållit en ovanlig grönska för att vara i December månad sträckte sig nästan ned till vattenbrynet. Blanche bibehöll sitt försprång ett godt stycke, men Lowder hann henne slutligen. — Det förefaller mig nästan som om ni ville undvika mig, Blanche, sade Lowder. Ert sätt är just ej sådant som en förlofvad flicka i allmänhet iskttager mot sin trolofvade. Har — har min far retat upp er emot mig? . Blanche kastade en harmsen blick på Lowder. — Hur kan ni göra en sådan fråga yttrade hon med lågande ögon. — Åh, det är lätt nog, svarade Lowder. Då jag kom in i frukostrummet, tyckte jag att — att han sade något till min nackdel. — Om han gjerde det, sade han ej annat än det som var sannt. Lowders min förändrades. — Han förrådde mig således! utropade han. Han omtalade för er att jag begått — — En stöld? Nej, det omtalade han ej; men vi talade likväl derom, sade Blanche lugnt. Lowders ansigte blef blodrödt af harm,