Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 2

vara vållande till barnets död. Frän Utlandet. Från Spanien och rörande sammandrabbningen mellan regeringstrupperna och carlisterna vid Muro nära Estella föreligga ännu alltjemt endast sparsamma underrättelser, hvilka dock deri bekräfta förut gjorda meddelanden, att nomligen marskalk Concha verkligen vunnit ganska betydande framgångar öfver carlisterna, då dessas krigslycka åter kom fram på krigsskådeplatsen och genom en kula bortryckte Concha ur lifvet. Så skrifves från Bayonne under d. 29 juni: ÅRegeringstrupperna fördrefvo i torsdags och fredags carlisterna ur deras främsta linier. Den högra flygeln försökte på lördagen att storma de höjder, som beherrska Estella, men kastades i oordning tillbaka. Flykten var allmän, då Concha föll dödligt sårad. Artilleriet betäckte återtåget för divisionen Echague mot carlisternas angrepp, som nu blef allmänt. Under nattens lopp bortfördes samtliga kanonerna, och trossen skickades redan på lördagen mot Tafalla. Regeringstruppernas förlust uppskattas till 4,000 man, äfven carlisternas är betydlig. Hvad som bekräftar dessa uppgifter och intygar, att regeriogshären verkligen tvungits till återtåg, är den officiela underrättelsen, att regeringshären nu åter står samlad vid Tafalla. Det säges emellertid, att Conchas efterföljare Zaballa var fullt invigd i den förres krigsplan och skall fullfölja den. Nya förstärkningar i manskap, ammunition och artilleri atgå från Madrid till krigeskådeplatsen. Det oaktadt skall kriget nu antagligen blifva långvarigt, sedan förhoppningarue om carlisternas krossande genom Eatellas intagande strandat. Den stupade marskalk Concha var född i Madrid år 1794. Han gjorde sina första vapenprof i frihetskriget mot Napoleon I och utmärkte sig år 1816 i kriget mot de upproriska kolonierna i Syd-Amerika. Återkommen till Spanien år 1824, deltog han i kriget mot Don Carlos och vann der sältmarskalkgraden. Han utnämndes till deputerad i cortes af staden Cadix och understödde först Esparteros, derpå Narvaez politik. Är 1843 betvang han de upproriska i Saragossa och besatte Barcelona. Han utnämndes till generalkapten i Catalonien år 1844, efter det han undertryckt upproret i Carthagena. Han betvang ätven carlistupproret i samma provins, År 1849 mottog han befälet öfver andra spanska armekåren, som skickats till Italien för att biträda vid påfvens återuppresarde på stolen. Är 1853 deltog han i uppsättandet af den adress, som fordrade sammankallandet af cortes, och förvistes till Canariska öarne. Men han föredrog att begifva sig till Frankrike. 1854 års revolution förde honom tillbaka till Spanien, der han utnämndes, efter drottning Marie-Christines landaflykt och Esparteros beklädande med makten, till generaldirektör vid artilleriet och marskalk. Bibehållen på denna post af ODonnell, aflägenades han derifrån at Narvaez. År 1868 anförtrodde drottning Isabella regeringen åt marskalk Concha, just då upproret stod i begrepp att utbryta. Då drottningen vägrade att komma tillbaka till Madrid och aflägsna sin älskare Marfori, tog Concha afsked. Sedan dess har han ej deltagit i de allmänna ärendena. Han drog sig sedan tillbaka till sina egendomar och sysselsatte sig der med jordbruk till den dag, då marskalk Serrano gaf honom befälet öfver den armåkår, som hade i uppdrag att kringgå carlistställningarne vid Bilbao. , Han bidrog mycket till framgången af dessa operationer. Efter Bilbaos undsättning erhöll han befälet öfver nordhären och har nu stupat på denna post. Det engelska bladet Daily Telegraph, som städse haft napoleonska sympatier och i detta fall torde vara pålitligt, meddelar ett samtal, som Rouher, chefen för det bonapartiska partiet, nyligen haft med en ansedd deputerad, tillhörande högra centern inom franska nationalförsamlingen. Alldenstund det kejserliga partiet på sista tiden gjort betydande framsteg i Frankrike, är det icke utan intresse att erfara, hvad kejsardömets statsminister tänker om en restauration af den napoleonska dynastion. Ronher framhöll först, att Europa skulle utan misshag se kejsardömet återupprättadt genom en allmän omröstning, under det flera makter, isynnerhet Preussen och Italien, icke utan hemlig fruktan skulle se återupprättandet af ett konungadöme, som alltsedan d. 5 AAA —L— — alla mig hvad ni vill; skyndade uppför trap lt önskar att handla så den föreslagna promen TT ba RR 1 L:UI L LFETA