Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 1

mycket penningar. Gör det möjligt för mig att bättra mig ånyo. Ni kan ej plåna ut den verkligheten att jag är er son. — Jag skulle öoska, att jag kunde det. Jag skulle önska, att du dött, då du ännu var en oskyldig gosse. Att det är min egen son som så bedragit mig gör bedrägeriet desto olidligare. Och dock är jag far, ehuru jag blott! borde vara domare. Sårad i min själ, som jag är, skall jag likväl gifva dig en möjlighet till återupprättelt e. Dock, Guy, tillade sir Arthur, du inser naturligtvis, att ditt giftermål med Blanche måste uppskjutas. Jag måste bättre förstå din karakter, innan jag lemnar min unga, rena skatt i ditt sörvor. Om jorden remnat framför Lowder, kunde han ej blifvit mera förskräckt. — Det är ej redligt handladt, sir, utropade han. Bröllopsdagen är utsatt, edra arrendatorer och ert tjenstefolk hafva ej något annat samtalsämne. Men ni vill ej gifva mig läglighet att försona hvad jag brutit. Om mitt giftermål med Blanche uppskjutes, blir jag förtviflad. Jag behöfrer hennes kärleksfulla inflytande, hennes ömma ledning. Om ni beröfvar mig dem, gör ni mig en grym orätt ! Sir Arthur syntes ej särdeles bevekt af denna förklaring. Det allvarsamma draget omkring hans mun förblef oförändradt och den djupa dysterheten i hans blick mildrades icke. j — Om jag tilläte Blanche att gifta sig med dig för närvarande, skulle jag begå enfännu grymmare orättvisa mot henne, anmärkte han. Hon är en faderoch moderlös flicka, och det var hennes döende far som anförtrodde henne i min vård. Jag skall ej göra något försök att bryta din förlofning med henne, men hvad jag kommer att yrka på, är att giftermålet uppskjutes ev år, efter hvilken tid jag bättre kan bedömma, om du är värdig att blifva hennes man. .