Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 1

Göteborg den 3 Juli 1874, Det är icke utan, att man af de nu pågående politiska förvecklingarna i Danmark påminnes om ett och annat, som icke undgått att ådraga sig uppmärksamhet här i landet. Vi hafva en tid varit böjda att öfverhufvud vilja se endast tvenne partier inom vår representation, å ena sidan den sammanhålliga och aggressiva landtmannaflocken och å den andra Andra kammarens minoritet i något slags tyst förbindelse med en mycket stark majoritet i Första kammaren, å ena sidan oppositionen, de i känslan af den styrka, som enigheten ger, stundom hängynslöse missnöjde med förutsatta atatsrådsämnen i spetsen, å andra sidan de föga onige representanter med något högre bildning, hvilka dels sidotanken på befarade, mindre välbetänkta tilltag från landtmännens sida, dels en viss inre drift eller mera utpräglade grundsatser sammanfört till att på det hela taget blifva ett påräkneligt stöd för den bestående regeringen. Redan förut hafva tilldragelser, hvilkas betydelse det icke var värdt att förneka, visat, att en dylik fördelning saknade tillräcklig grund i verkliga förhållanden, och synnerligen torde det under förra året och det nu löpande visat sig, att, om det inom det ena lägret ännu finnes en viss sammanhållning, på hvilken man i de flesta vigtigare fall kan räkna, det deremot hos dem, som icke tillhöra detta läger, finnes nästan lika många viljor, som det finnes män; vi tala icke om dem, som göra sig mindre förtjenta af detta namn, om sådana verkligen finnas. Regeringen torde ock mer än en gång kommit i erfarenhet af, att den. på senare tider mera synliga grupp i Förstå kammaren, som haft vissa intressen gemensamma med landtmannaflocken, icke alltid är att påräkna såsom ett stöd mot den s. k. oppositionen, på samma gång som hon torde ha funnit, att det vore en mycket bedräglig villa, om hon trodde sig kunna påräkna ett dylikt i den ytterst lösa förening, som tagit sig det lånta namnet centern, för att man skulle glömma, att medlemmarna äro mest gamla intelligenser, några få ny-liberale, i förstone yrvakna och handlungsticktige; sedermera åtminstone till en del mera sansade, och slutligen nykomlingar af blandadfärg. Regeringen har då med skål funnit sin ställning brydsam. Äfven inom sjelfva statsrådet torde finnas olika lutningar, och man har då funnit den ene medlemmen af statsrådet söka sitt stöd på det ena hållet, den andre på det andra, hvilket förhållande, naturligt nog, väckt ovänliga känslor hos äldre s. k. naturliga bundsförvandter. 7 Om vi sålunda finna någon likhet i afseende på partigrupperingarne, deras förhållanden inbördes och till regeringen, må vi dock tillstå, att den danska ministårens skaplynne synts oss mera utprägladt och envist. Den har också haft att påräkna mycket ifriga bundsförvandter i folketingets starka minoritet, hvarjemte den, af naturliga skäl, till inemot senaste tider trott sig kunna fullt lita på landstinget, hvilket förut spelat en mycket underordnad roll, under det att den svenska Första kammaren tid efter annan starkt nog visat en egenvilja, som icke låter någon misstänka, att den kan komma att spela denna roll. Emellertid fans vissa äldre förbindelser mellan den forenede Wenstre och en del, hufvudsakligen jylländska, större godsegare, förbindelser, som läto ledande medlemmar af wenstern redan förlidet år uttala den förhopp