Göteborgsposten – 23 juni 1874, sida 1

Arthur. Håll er fortfarande tyst, Purmton; jag vill ej att någonting skall yttras här i huset om min förlust. Hon afskedade sin tjenare, och den mask af lugn, som han antagit, föll ögonblickligen från haua ansigte, då han åter befann sig ensam. : — Blanebe hade rätt, sade han för sig sjelf. Guy måste ha en spelskuld att betala till denna främling. Mannen har följt honom till England och yrkat, att skulden skulle bli betald. Han kan ej vara skyldig en så stor summa annorlunda än genom spel. Guy har ej vågat sätta sig emot hans yrkande, emedan han väl känner min afsky för spellasten och fruktat att saken skall komma till min kännedom ; för att derföre undslippa min vrede har han tagit sin tillflykt till ett brott. Hvad skall jeg göra i detta bryderi? Frågan var ganska kinkig att besvara. — Jag kunde kalla in Guy hit, då har återkommer, och säga honom hvad Blanche berättat mig, tänkte han. Men månne detta skulle vara det klokaste jag kunde göra? Verkliga förhållandet är, att min son för hvarje dag blir en allt mer ogenomtränglig hemlighet för mig. Jag tror, att jag låter saken ha sin gång och bevakar honom. Det är för mig fullkomligt klart, att han begått stölden utan medhjelpare. Blanche hörde honom återvända till sitt rum några minuter efter det han steg ut genom biblioteksfönstret. Denna omständighet i förening med itslienarens fortforande närvaro i Ardleigh bevisar klarliged att han ännu ej betalat främlingen penningarns. Han har sannolikt gömt dem i parken och skall betala honom i qväll eller i natt. Gay skulle ej vilja besöka honom i Åskördemannens Kem-. De skola mötas i parken i qväll, utan trifvel. Deras möte skall ba ett vittne. Min pligt mot Blanehe och mot mig sjelf fordrar, att jag till fullo får lära känna kerakteren hos min son, som skall bli hennes man. Detta var den nlutanta han kom till.